Varmt välkomnad in i julmånaden

Då var det dags igen!

Vad har jag gjort de senaste två komma fem veckorna då? Till att börja med hade jag en del för mig samma helg som jag skrev förra inlägget men som jag där lämnade åt sidan för att inte inlägget skulle bli ännu längre. På fredagen 19 november såg jag t.ex. senaste Harry Potter-filmen med en svensk polare. Av någon anledning verkar bio inte vara något man åker in till centrum för att se på här i stan, då de stora – enorma – biograferna är placerade en bra bit ut. Men då jag bor mer nära stan än jag bor långt ifrån den så fick de bli en av dem som ändå finns runt centralstationen, en som då var riktigt liten – mindre än den vi har i Falun. Trots storleken, och att jag köpte biljett samma dag som vi såg den, på premiärdagen, var det inga problem att få biljetter. Det var inte ens fullsatt på själva föreställningen... Men vi fick bra platser, filmen var textad, d.v.s. odubbad, och uppfyllde mina förväntningar så jag är nöjd.

På lördagen direkt efter var det lunchparty för utbytesstudenter – det är det lite då och då – där man fick god enkel mat väldigt billigt medan man hade trevligt tillsammans. På kvällen samma dag var jag på modeshow dit jag bjudits in av Mizuho (var i Uppsala, kommer från Osaka, om ni minns) som faktiskt sen länge sysslat med sånt på fritiden. Det var högst intressant, rätt annorlunda, och skoj. Gick dit tillsammans med Misato och Takeaki, två av de tre andra som ju också pluggade i Uppsala senast.

Söndag kväll var vi samma gäng som jag var på ät-så-mycket-du-orkar-grejen med helgen före; vi har bildat en liten gourmandklubb, kan man säga. Denna gång var vi i min korridor och lagade taiwaneiska (Taiwan har ju den största representationen i vår klubb) 餃子 (gyouza, ”dumplings”, stekta eller kokta brödknyten med köttfärs i). Inte mindre än 200 knyten knöt vi ihop, tillagade och åt. Gillar rätten mycket sen tidigare, det var första gången jag åt hemlagade, och det var grymt gott!

Den späckade helgen följdes av en vanlig skolvecka, förstås, och jag fortsätter kämpa i de barska förhållandena. Men framförallt under veckan därpå, d.v.s. förra skolveckan, har det börjat kännas klart bättre. Jag är nu helt säker på att jag ska strunta i optiken, och förmodligen även fluidmekaniken. Vågrörelseteorin får hänga löst en liten stund till. Men i de övriga ämnena så känns det långsamt men tydligt bättre och bättre. Jag pluggar också mer och mer och ska väl se till att hålla i den utvecklingen.

Tisdagen 23 november var det arbetartacksamhetsdagen, och vi var lediga igen. Jag åkte på en ny mopedutflykt till flera allmänna begagnathandlare och hittade äntligen flera Nintendo 64-spel jag letat efter, samt fler kontroller. Köpte mitt N64 alldeles när jag kommit till Sendai för att komplettera mitt bärbara spelande (Nintendo DS) med lite partajande med kompisar. Begagnade spel i Japan är väldigt billiga: konsolen kostade 250 kr, handkontrollerna har kostat runt 30 kr styck och spelen från 4 kr till ca 90 kr med en majoritet mellan 8 och 17 kr. Har därför enkelt och billigt samlat ihop fyra kontroller och 21 spel. Dock kretsar ju spelandet naturligt kring ett fåtal; har framför allt blivit en hel del turnerande mellan svenskarna i Mario Kart 64.

Den 25 november hände nåt väldigt spännande. Jag skolkade från första lektionen, och började istället med att möta upp två andra utlänningar jag inte träffat förut på centralstationen. Vi åkte tåg i 35 minuter ut ur stan och klev av på en liten liten station ute på landet. En lärare på det lokala låg-/mellanstadiet körde oss till skolan, varpå vi delade upp oss för att inför varsina grupper elever prata om våra hemländer. Jag fick skolans samtliga femte- och sjätteklassare, en inte väldigt stor skara, och visade upp lite bilder från Sverige och berättade om hur kulturen där skiljer sig från den japanska. Vi hade en liten pratstund på engelska också, innan det blev lunchrast och jag bjöds på skolmat innan vi åkte hem igen.

Detta var en riktigt skoj upplevelse som en del av mitt nytillträdda uppdrag som internationaliseringsspridare bland grundskolor, något jag stött på i en broschyr att man kunde bli. Det innebär i alla fall att jag förhoppningsvis varje månad får ett uppdrag att åka till en skola för att göra just såna här saker; och oftast till skolor på mindre orter vilket ju dessutom ger lite gratis sightseeing! Även om jag utan tvekan skulle göra det gratis för upplevelserna så får jag dessutom upp till 450 kr betalt per utflykt; coolaste extrajobbet!

En annan sak jag kan berätta om är vad jag gör varje torsdagskväll. Vissa av er har säkert sett videon på Facebook där jag blir intervjuad på engelska om ”Freeschool” – en organisation och mötesplats för språkintresserade i Sendai; där japaner och utlänningar lär ut japanska respektive engelska till varandra en gång i veckan. Dessutom anordnas det en hel del träffar och fester utanför, och jag har med andra ord hittat ett riktigt trevligt ställe att träffa folk på! Jag blev tipsad om det av svenska kompisar, och förutom jag så går Niklas från Stockholm/Umeå, Rickard från Skåne/Uppsala och Isak från Göteborg/Chalmers dit varje vecka.

Den 2 december, även det en torsdag, var det informationsträff för utbytesstudiesugna japanska studenter på Tohoku universitet. Jag, Johan från Borlänge/Linköping och Jacob och Magnus från Uppsala var dit och träffade som av en otrolig slump två japanska studenter som planerar att åka till Uppsala nästa höst men inga andra blivande utbytesstudenter till Sverige. Var dessutom där tre japaner som redan varit till Sverige, varav en till Uppsala, så de två fick i alla fall rejält med möjligheter att ställa frågor.

Ni som oroar er för att jag får i mig för lite av svensk kultur här borta i öst behöver verkligen inte göra det. Det är tvärtom nästan så jag borde anstränga mig mer för att smälta in. I fredags, 3 december, så var vi visserligen 10 pers från fem olika länder som umgicks, men kvällen tillägnades till att tillsammans tillaga köttbullar med potatismos, lingonsylt och brunsås, samt glögg. På lördagen därefter var vi åtta svenskar som efter middagen på en indisk restaurang spelade Mario Kart flera timmar och såg på senaste avsnittet av På Spåret. Före det hade jag umgåtts med två av dem hela dagen när vi åkte ut till utkanten av Sendai. Detta för att Niklas (Stockholm) skulle hämta sin nya moped, och Isak för att han skulle köpa en (det dröjer en vecka efter köp tills man kan hämta den). Var förstås dubbelt kul att köra moped tillbaka när man var två som busade runt på vägarna, hö hö, och ännu grymmare blir det när vi är tre hårdkokta tuffingar i vårt nya moppegäng!

じゃあ、またクリスマスの頃に！Vi hörs runt jul igen!

Bilder: 

 

 

Vår gourmandklubb lagar gyouza, och köttbullar. I gruppbilden syns svenskar, japaner, taiwaneser, fransmän, en kines och en amerikan.

Our gourmand club makes gyouza, and Swedish meatballs. In the group picture there are Swedish, Japanese, Taiwanese, French, Chinese and American people.

 Nu är jag certifierad för att hanskas med radioaktiva ämnen! Märk symbolen på bröstfickan.

Now I'm certfied for handling radioactive substances! Notice the symbol on my breast pocket.

Modeshow med bl.a. min kompis Mizuho, det är hon med hängselbyxor, rosa tröja och en hatt som ser ut som en sköld för ansiktet (eller parabol?)... Väldigt originella idéer, skoj!

Mode show with among others my friend Mizuho, it's her with brace trousers, a pink shirt and a hat weared like a shield for the face (or a parabola antenna?)... Very original ideas, fun!

Jag och Jacob shoppandes på Uniqlo (Japans H&M, fast bredare utbud och billigare) välkomnas med ett... God Jul! Högst oväntat... Hem går jag i alla fall nöjd efter att ha köpt en t-shirt för 45 kr (bra kvalitet), en enkel fliströja för lika mycket och en till snyggare fliströja för 70 kr.

Me and Jacob shopping at Uniqlo (like Swedish H&M but more wide selection and cheaper) are being welcomed with a.... God Jul (merry christmas in Swedish)! Highly unexpected... Anyway I walk home satisfied after having bought a t-shirt for 500 yen (good quality), a simple fleece sweater for same price and one more better looking fleece for 800 yen.

 

Jag föreläser om Sverige för ett gäng små lantisar.

I hold a lecture about Sweden for a bunch of countryside children.

Free school, mötesplatsen för att utbyta språkkunskaper. Två timmar i veckan, men då kommunikationen sker i små grupper och enskilt ger det riktigt mycket!

Free school, the meeting point for exchanging language knowledge. Two hours per week, but due to the communication being done in small groups and one by one it rewards real much!

 

Party med Free school.

Party with Free school.

Tv-spelskväll hos några klasskompisar i ettan (de jag läser elektromagnetism med). Vi lagage också シチュー, stuvning, d.v.s. kött och grönsaker kokade i typ mjölkbuljong. Mycket gott.

Video game night with some classmates in first grade (those I study electromagnetism with). We also made シチュー, stew, i.e. meat and vegetables cooked in ”milk broth”. Delicious.

Julbelysning utsmyckar samtliga träd på den vackra trädkantade centrumgatan 定禅寺通り, Jouzenjidoori.

Christmas lights decorates all trees on the beautiful tree lined central street 定禅寺通り, Jouzenjidoori.

Decemberväder... Kanske inte riktigt – det här var ovanligt varmt – men fortfarande skönt!

December weather... Maybe not really – this was unusually warm – but still comfortable!

Om bara ett dygn kunde bli 30 timmar och en vecka 8 dagar...

Hej än en gång! Inte gått så långt som jag förutsade senast men känns dags att avlasta bilder och den senaste informationen. Allt har väl i och för sig gått enligt planerna, inga större överraskningar, men det betyder inte att jag inte haft mycket för mig.

Vi börjar med skolan. Det har rullat på med föreläsningar och lektioner. Jag har långsamt börjat komma igång att anstränga mig till den grad jag troligen kommer tvingas göra för att klara tentorna. Men inte i alla ämnen än, och jag ligger fortfarande efter. Då jag samtidigt av förklarliga skäl inte vill trappa ner på fritidssysslorna utan ha förbehållningslöst skoj vid sidan av studierna har jag börjat titta på om jag verkligen ska bry mig om att klara alla kurser. Rent poängmässigt är det i praktiken lugnt. Behörighetsmässigt, alltså vad gäller kurser som jag behöver ha klarat för att läsa senare kurser hemma, så torde hälften av mina fysikkurser räcka. Men jag behöver mer tid för att se hur svårt det faktiskt kommer vara att klara kurserna. Min nuvarande prioritetsskiss ser hur som helst ut så här:

1. Elektromagnetism, mycket viktig grundkurs, och inte så farligt svår
2. Termodynamik, viktig grundkurs och dessutom enklast av alla
3. Kvantmekanik, mycket viktig grundkurs, dock svår
4. Vågrörelseteori, ganska viktig kurs, verkar halvsvår (skippa...?)
5. Fluidmekanik, inte alls viktig kurs, plus svår (skippar troligen)
6. Optik, halvviktig kurs, svår (skippar troligen)

Nu är det inte så illa som det låter att skippa en ”ganska viktig kurs” som vågrörelseteori, om jag gör det kommer jag självklart läsa den när jag kommer hem istället. Jag läser även en sjunde kurs, en språkkurs i kanji (kinesiska tecken). Den räknar jag knappt med dock då den är väldigt enkel för mig och dessutom har jag ingen användning för den hemma.

Som ni hör har jag det fortfarande tungt i skolan. Men bortsett från att jag mycket riktigt inte pluggat tillräckligt hemma så har jag inte direkt någon medvind... För att tillåta mig själv att gnälla lite så till att börja med så är mina föreläsningar otroligt tråkiga. De flesta föreläsarna är riktiga ultraveteraner och använder aldrig något tekniskt hjälpmedel, pratar helt utan inlevelse oavbrutet de 90 minuter en föreläsning pågår medan de konstant öser ut komplicerade samband, härledningar och bevis över de fyra svarta tavlorna.

Flera pratar dessutom ganska otydligt medan andra har en usel handstil så att åtminstone jag har stora svårigheter att läsa vissa tecken. Men fort skriver dem, så fort att jag måste lägga nästan all min koncentration på att skriva av tavlorna i mitt block istället för att lyssna på vad de säger. Och inte blir det lättare att koncentrera sig när tempot verkligen är konstant i 1½ timme – till skillnad från hemma där man får 15 min paus efter 45 minuter. När man kommer hem ska man givetvis repetera och lösa uppgifter. Då tar man fram sin lärobok – som oavsett ämne faktiskt är riktigt nätt och ser utåtvändigt trevlig ut. Sen börjar man läsa i den och stönar snart p.g.a. bristen på bilder och avsaknaden av verklighetsanknytna exempel och den minsta gnutta intressant språk. Mina läroböcker är skrivna från antiken till medeltiden (1970-1994) och det märks.

Denna kritik gäller i princip alltså alla mina fysikkurser – dock med ett viktigt undantag. En av kurserna hoppade jag faktiskt på senare än de andra, efter att min polare Johan från LU pratat om den. Jag talar om termodynamiken, en kurs som av någon anledning inte ges till naturvetare på Tohoku Universitet, alls. Dock till ingenjörer, vilket jag inte kände till, men jag hoppade genast på tåget när Johan öppnade dörrarna.

Den föreläsningen är av ett helt annat virke. Föreläsaren är visserligen inte särskilt ung, men han pratar tydligt, i lugnt tempo och på ett rätt inlevelsefullt sätt. Och han skriver inte alls på tavlan – föreläsningarna kretsar kring hans Powerpoint-presentationer, som samtliga studenter har kopierade framför sig. Det är som att ta semester från övriga studier 90 minuter i veckan när jag mopedar över till andra änden av campus och till 機械知能・航空工学科 (”department for mechanical and aerospace engineering”)!

Men nu får det räcka med babbel om skolan! Ni kan ju få för er att jag kom hit för att studera... Nä, jag kom minsann hit för att ha skoj (och bli bättre på japanska), och det har ni nog förstått att jag inte har på mina föreläsningar!

Kort sagt har jag haft minst lika fullt upp på fritiden som när jag går i skolan. Ni får ett utdrag med vad jag sysslat med på fritiden senaste tre veckorna. Mer detaljer och fler aktiviteter i bildtexterna:

• Sista helgen i mars var det skolfestival! Och skolfestival på ett japanskt universitet är seriösa grejer. Några av er kommer kanske ihåg att jag ju även deltog i skolfestivalen/kulturfestivalen vid det gymnasium jag utbytesstuderade vid 2006, när vår klass byggde ett försäljningsstånd som såg ut som ett piratskepp, alla hade pirat-t-shirtar på sig och så sålde vi våfflor med glass till både andra elever och besökande allmänt folk. I grunden så handlar universitetsmotsvarigheten om samma sak fast allt hålls av skolans föreningar.
• Jag har varit på flera ”lunchpartyn” med olika organisationer på skolan som främjar internationella relationer. God ibland billig ibland gratis mat med mycket trevligt umgänge! Japanska universitet vet hur man tar hand om sina utbytesstudenter, vilket jag enligt min erfarenhet inte alls kan säga om svenska universitet. De har ett och annat att lära sig.
• Jag har många gånger även haft kompisar (ibland japaner, mest svenskar) som kommit till min korridor och så lagar vi mat tillsammans. Det är en umgängesmetod jag tycker väldigt mycket om och som jag sysslat med väldigt mycket i såväl Falun som Uppsala också. Särskilt när man är flera så provar man ju att laga lite nya maträtter – och jag utökar sakta men säkert mitt utbud på japansk mat som jag lär mig få till ordentligt. Är redan expert på 牛丼 (gyuudon), オムライス (omuraisu), 唐揚げ (karaage) och 焼き蕎麦 (yakisoba) utöver カレー (curry) och 豚カツ (tonkatsu) jag även lagade i Sverige.

Slutligen tänkte jag göra ett exempel på hur en vardag ser ut för mig just nu. Exemplet är en onsdag, där jag har normalmånga lektioner, två; medan jag på måndagar och tisdagar har fyra var.

09:00 – Jag går upp. Äter frukost: en skål med ris (antingen beställd på riskokaren sedan kvällen före eller upptinad efter att ha sparats i frysen) med ett rått ägg iblandat och strött med en kryddblandning med fisksmak, och en liten förpackning 納豆 (nattou, fermenterade bönor) blandat med soja. Min frukost ser ungefär ut så varje dag, och är alltså extremt japansk...

10:10 – Efter att ha tagit det lugnt en stund sätter jag mig på mopeden och kör upp på Aobayama (Aoba-berget) till mitt campus.

10:30 – Föreläsning i kvantmekanik. Kämpar för att hålla mig vaken.

12:00 – Lunch oftast matlåda, ibland på skolcafeterian där man får en ordentlig och god måltid bland massor av alternativ för 25-40 kr.

13:00 – Jag sätter mig i mitt labb och pluggar lite, surfar lite på internet och tar en tupplur.

14:40 – Efter att ha tagit mopeden ner för berget till det andra campuset har jag lektion i elektromagnetism.

16:10 – Jag slutar för dagen och tar moppen förbi Seiyu – min lokala lågprissupermarknad som trots prisnivån har öppet 24/7 – för lite mjölk, ägg och kål (typ) och sen hem.

17:00 – Hemma, kollar posten, sätter mig vid datorn och läser på internet.

18:00 – Går bort till köket, äter kål med dressing och t.ex. オムライス (omuraisu): stekt ris med kyckling, lök, kryddor, ett stekt ägg ovanpå och ketchup till.

Resten av kvällen – Sitter vid datorn medan jag läser lite i mina anteckningar av och till (mest av), kanske tvättar mina kläder. Duschar, byter till pyjamas, pluggar lite nu när det börjar ta slut på tid, och går och lägger mig ca kl. 01.

Vad gäller mat så äter jag japansk mat kanske 90% av alla måltider, och ris till kanske 80%. Nån gång ibland gör jag svenska pannkakor jag äter med grädde och lingonsylt jag fått hemifrån, men det är typ det enda svenska. Det är dock helt underbart att kunna äta japansk genuin mat dag ut och dag in – jag älskar det!!

Suck, det blev nästan lika långt som förra inlägget, nu får jag ge mig. Nästa gång blir kortare! Hoppas jag, och ni säkert också! Vi ses om ca 2-4 veckor! En sak till - ni får gärna kommentera mer - så jag får nån respons på det jag skriver! Fråga gärna om detaljer eller bara säg om det är bra eller dåligt skrivet eller be om kortare inlägg vad som helst!

Bilder:

 

 

 There were Aikido displays, concerts, photo galleries, model railways and of course just made cheap tasty food of all possible kinds. I heard that it's so popular to exhibit on the festival that it's decided by lottery which clubs can do so.

Elias, the person most to the right, had his birthday so we had pancake cake (pannkakstårts-) party at his place.

...And since it also was Halloween on the same day, with masquerade party at a night club in town we were going to after the birthday party, people were already dressing up. Some more including me joined in and we spent most of the night dancing and mingling in that club. Of course most people not including me intaking large amounts of ethanol.

Aki, a friend whom's place I stayed at for a couple of nights in Tokyo, came to Sendai on the Monday and Tuesday in the beginning of November together with his girlfriend. We ate dinner together after my classes both days.

 

 

 

A few times I've taken my moped for some exploration usually looking for a certain store I want to visit happening to be far from my home. On one of those excursions I passed by this huge Buddha statue located on a hill north of central Sendai, which I almost didn't know anything about. Apparently this statue is as much as 100 meters high, which is in top ten in the world for any type of statues, and the inside is largely decorated with symbolic creatures and is built like a 12-floor worshipping place for historical Buddhist people. The highest floor is 68 meters above ground. So damn cool!!

I've been to karaoke a couple of times, which I hadn't in Sendai at the last time of writing. I'm not a really big fan of karaoke, of the simple reason that I'm so extremely bad at singing. And I'm not only talking about the voice, which isn't actually a problem at karaoke, but the fact that I completely lack the sens of rythm which means that, except for easy songs that I've heard a million times, I simply can't combine the text with the melody. Anyway, it can surely be fun sometimes, and karaoke in Japan is so much more fun than in Sweden... You go with your friends to a karaoke place in town, hire your own personal room with a karaoke machine where people can book songs they want to sing and then the songs will be played in order. There are tens of thousands of songs to choose from.

I got packages from Sweden! With some clothes, small random stuff I didn't want to bring with me during the trip, and... lingonberry jam (lingonsylt)!! Now I can eat my favourite Swedish food pancakes with my favourite topping, I'm so happy! Of course I'll use it when I make köttbullar and other Swedish dishes in the future, too!

Me, Jacob, Niklas and lots of other exchange students took part in a safety course in handling of radioactive isotopes in physics experiments. Even though I'll probably won't have much use of it as not doing any research, it's necessary for Jacob and Niklas in order for them to be able to conduct nuclear experiments in their respective labs. The course took two full days, included both theory and practice and was much much less interesting than it looks on the picture... But radioactive stuff's quite cool anyway, eh??

Some friends in the first year of the physics course, which means I study electromagnetism with them.

This is how sushi's supposed to be! Very commercial and fast foodish but still much tastier than in Sweden, cheaper (105 yen = 9 kr for two pieces) and so practical to be able to just take the sushi that looks tasty when it comes rolling in on the conveyor belt. I love it!

 

 

 

 

Me, Johan, Niklas, Mizuho and her friend went to Matsushima on a Sunday. Matsushima is the by far most famous tourist spot around Sendai, lies by the sea just outside Sendai city borders (40 minutes away by commuter train) and is famous for it's beautiful scenery. We ate some oysters that Matsushima is famous for, visited some temples and took a boat trip in the evening. A really nice trip, and I'll definitely go there again!

And on the same night as the Matsushima trip me and Johan changed company and went to a restaurant in town where we had shabushabu-eat-as-much-as-you-can-thing (食べ放題 (tabehoudai) is a common concept in Japan where you a pretty expensive fee and then eat as much as you want/can during a set time limit, often around 90 minutes). So tasty and afterwards I think most of us felt almost sick of having eaten too much. Fun anyway! It cost about 2000 yen = 170 kr by the way.

Nya utmaningar och vardag hemma i Sendai

Nehepp, höll inte den tid jag lovat lägga upp det aktuella inlägget på den här gången heller. Nåja, jag kompenserar det med en något bättre laddning bilder än jag hade fått ihop annars – måste erkänna att jag efter inflyttning i mitt nya boende snabbt hamnade i en svacka vad gäller fotograferande – vilken jag dock försökt ta mig ur nu sista tiden.

宮城県仙台市青葉区三条町１９－１

ユニバーシティ・ハウス三条北棟６１２

University House Sanjo, N-612

19-1 Sanjo-machi, Aoba-ku, Sendai-shi, Miyagi-ken

Detta är min nya fullständiga adress (utom namn och postnummer då), grattis mig! Kan ju börja med att kort introducera staden. Jag bor alltså i Sendai, i Miyagi län, i Tohoku-regionen (”nordöstra regionen”). Sendai har en dryg miljon invånare, och med kringliggande förkommuner handlar det om ett stadsområde med ca 1½ miljon – ungefär Stockholm alltså. Vilket förstås innebär att den inte är i närheten av Japans riktigt stora städer, och den anses i Japan därmed som en ”medelstad”.

Sendai ligger 35 mil norr om Tokyo mellan Stillahavskusten och Ou-bergskedjan som löper genom regionen och har ett något svalare klimat än Tokyo – ändock överstiger temperaturen 30 grader på sommaren ibland medan det i allmänhet inte blir kallare än -5 på vintern.

Jag kom hit den 29 september, precis för en månad sedan alltså. Kom hit med buss på förmiddagen vilket tog 5½ timme men bara kostade 250 kr – att jämföra med shinkansen (snabbtåg) som kostar 850 kr men tar två timmar. Då inflyttning i mitt studentrum inte kunde ske förrän 1 oktober bodde jag två nätter hos familjen Umemura – d.v.s. hos Mizuhos pojkvän (Mizuho som var i Uppsala förra skolåret bodde jag ju hos i Osaka också).

Den första dagen träffade jag även Magnus, Niklas och Rickard (de andra Uppsalingarna utom Jacob) och blev runtvisad lite av just Ume-san (pojkvännens smeknamn). Andra dagen åkte jag, Mizuho och Ume-san till grannlänet Yamagata och besökte ett känt tempel uppe på ett berg samt ett riktigt naturonsen. Onsen är ett japanskt fenomen jag uppskattar riktigt mycket som i allmänhet beskriver ett badhus där man badar kollektivt i antingen varma pooler eller naturligt uppvärma källor utomhus och/eller inomhus. Man tvättar sig ren före istigande, och badar utan badkläder varför området är könsuppdelat. 1 oktober fick jag skjuts till University House Sanjo i nordvästra centrala Sendai och flyttade äntligen in.

Beskrivning av mitt hem. Jag bor i ett liten studentrum på ca 8 kvm plus en trevlig och mysig balkong (~3 kvm). Rummet är del av en korridor på åtta rum plus ett ordentligt kök/vardagsrum och ett stort gemensamt badrum med två duschar, två tvättmaskiner, tre handfat och tre toaletter. Våningarna är könsuppdelade så halva husen är reserverade till vardera könet.

Huset jag bor i är tio våningar högt och har tre korridorer per våning; sedan finns det två mindre byggnader av samma typ alldeles intill plus en administrativ byggnad med studiesal och postboxar. Allt detta byggdes 2006 och är därmed mycket modernt och fräscht. Och kostar endast 12 000 yen/1000 kr i månaden i hyra exkl. el, internet och vatten. Ingår gör städning av korridor och kök varje vecka, serviceinriktat kontor som har öppet 07-21 på vardagar, byte och tvättning av sängkläder (!) varannan vecka och full möblering i rummen. För övrigt bor jag på sjätte våningen, vilket är så högt upp man som kille kan bo, och har utsikt mot skylinen i centrum. Behöver jag säga att jag är nöjd med boendet ;) ?

Det är ca fyra kilometer till centrum och lika långt till den del av universitetet där jag huvusakligen håller till. Med cykel tar det kanske 15 minuter till stan och 30 till campus då det senare ligger en bra bit upp på ett av Sendais berg (110 höjdmeter från dess fot). Jag pendlar dock sedan en vecka efter skolstart med moppe vilket tar 15 minuter.

Du läste rätt – jag införskaffade faktiskt snabbt en moped efter att ha erhållit ett japanskt körkort mot uppvisande av mitt svenska. Med den har jag även utforskat mer av närområdet än jag säkerligen skulle göra med bara cykel, och har långtida planer på heldagsutflykter till grannlänen. Jag hade nästan glömt hur skoj det är att köra moppe, och känner mig nu som en femtonåring igen. Det blir ju dessutom en helt ny utmaning när man till vardags håller till på sex- till åttafiliga högtrafikerade storstadsgator – det finns ju inte så många såna hemma i Falun – och ska köra på motsatta sida vägen också.

Inflyttad i mina nya fina bostad kändes det oerhört skönt att äntligen få slappna av lite efter som bekant två hela månader på resande fot. Men tyvärr fanns det ju inte alltför mycket tid att slappna av då man direkt blev konfronterad med det välbekanta byråkratimonstret Japan tyglar sina besökare med. Som van utlänning i landet gick det rätt smärtfritt att tämja monstret denna gång, och precis enligt protokollet så är jag ett lokalt bankkonto, ett utlännings-leg och en statlig sjukförsäkring rikare.

Dröjde inte länge heller innan jag fick inställa mig på min instution på skolan förstås. Efter lite diskussioner om kursval och om hur skolan fungerar i allmänhet och en ny bunt med papper att fylla i var jag äntligen redo för att göra det jag kommit dit för att göra: plugga.

Efter fyra månaders sommarlov kan man tycka att jag skulle vara rejält utvilad och rätt sugen på att återuppta studierna i full fart igen. Det stämmer visserligen delvis men jag har tyvärr inte lyckats få igång studielågan ändå än så länge. Det anser jag bero främst på tre saker. Dels har jag under mina lediga fyra månader inte gjort någonting för att hålla igång mina kunskaper och har därför faktiskt inte koll på så mycket jag borde ha inför de kurser jag nu läser. Dels missade jag p.g.a. upplägget för själva utbytesprogrammet (inget att göra åt alltså) de första 1-2 veckorna i samtliga kurser och hamnade därför automatiskt efter alla andra. Och jag är förstås ännu inte så van vid språket att det inte är ett jobbigt moment såväl på föreläsningarna som när jag läser böckerna hemma.

Jag läser i alla fall sex kurser denna termin, vilket är ungefär lika mycket som en japansk student förväntas läsa, varav några kurser saknar jag ärligt talat tillräckliga förkunskaper för (skulle göra det i Sverige). Men jag räknar med att det löser sig, annars får jag ta en eller ett par omtentor helt enkelt och i värsta fall får jag hoppa av någon av de mindre viktiga kurserna. Jag läser, i ordning med svårast först enligt vad jag upplevt hittills: kvantmekanik, fluidmekanik, vågrörelseteori, optik, termodynamik och elektromagnetism.

Förutom skolan så har jag förstås haft gott med saker att göra på kvällarna och helgerna. Det har varit gott om aktiviteter för oss utbytesstudenter, både för bara oss och där det har deltagit gott om japaner också. I korridoren så pratar vi förstås om allt möjligt under kvällarna, och i skolan har jag visserligen haft en trög start men sen nyligen till slut börjat få till konversationer med kursarna. Sen hittar vi svenskar på saker som att gå ut och käka, gå runt på stan eller bara laga mat hos någon av oss, rätt frekvent.

Det finns faktiskt riktigt mycket svenskar här i stan sett till Sveriges storlek – gissar på runt 20 utbytesstudenter faktiskt, varav jag borde ha träffat de allra flesta vid det här laget. Mest umgås jag med mina Uppsala-homies och några spridda till. Presentation av mina kompisar får dock ske vid ett senare tillfälle.

Det har blivit ett långt inlägg än en gång, och ni är trötta förstår jag. Från och med nästa gång ska jag definitivt försöka skriva kortare inlägg då det rimligen inte borde finnas lika mycket att skriva om. Vi ses igen om... en månad kanske? Inga garantier förstås, som ni märkt skriver jag i min egen takt ändå så... Ha det gott så länge, det kommer jag att ha! (Samtidigt som jag ska ta mig själv i kragen vad gäller studierna...)

Bilder:

Arrival in Sendai! Here visiting Sendai castle site, one of the most famous sightseeing spots. Which does indicate the lack of interesting tourism places here since it really just is some monuments and old walls whereas the castle itself was destroyed during the war.

 

 

Day-trip to neighbor prefecture (län) Yamagata! Beautiful views from the mountain temple Yamadera (which litterally means simply Mountain Temple) and a short relaxing time in the onsen on the way home.

At Umemura house when we under my supervision made Swedish meatballs with rice, and pancakes for dessert! Thanks everybody!!!

 

The view from my room here at UH (University House) Sanjo.

My room viewed from the balcony.

My room viewed from the door.

The common kitchen. One thing I can't stop getting irritated at is that people keep leaving kitchen utensils without washing them in the sink. It's not ok to have to wash the rice cooker bowl in order to make rice, is my opinion but whatever...

 

Still, the people in my corridor are really good people! Here the Japanese students made okonomiyaki on a welcome party for us exchange students! The second picture shows where my corridor mates are from! Another two exchange students - from France and Finland.

North building of University house Sanjo. Big.

Me on my moped – an Honda Tact getting old but still going strong! My helmet is also so cool, isn't it?? The glasses are transparent sunglasses that I'm using instead of a visor, though not very effective...

In the central parts of town, a sign showing the distance to the capital.

Swedish people eating dinner at Sukiya, a restaurant you can't not like! They serve a good range of typical Japanese fast food (which still means good food, not like the American counterparts....) for about 280-600 yen (25-50 kr).

Swedes and a Hong Kong student eating gyouza/dumplings at a most local small restaurant. The Swedes besides Jacob are from Göteborg (Chalmers), Stockholm (Umeå universitet) and Borlänge (Linköpings universitet).

Bad timing with the photo but it's Takeaki and Misato both who where in Uppsala last school year. Takeaki returned in January, Misato in June. Here at the International Festival held at Sanjo ground (which means adjacent to my home).

 Some random Japanese first year students interviewed me as part of some class homework.

Wave motion theory (vågrörelselära) lecture.

A simple map to show you where I live and where my campus and the city centre are. I even marked my commuter trail.

And one more map to show you the location of Sendai.