En studie i att stå i kö (Shanghai)

Hej igen! Utnyttjar farten jag fick upp i det ganska jobbiga bilduppladdandet från igår och skriver ifatt det vi faktiskt hunnit med. Färdiga, kör!

Var var vi senast? Jo, vi hade en dag kvar i Peking och skulle sedan tåga vidare till Kinas största stad Shanghai. Sista dagen i Peking onsdagen den 18 blev inte jättespännande. Med det sämsta vädret sedan ankomst i Kina blev det mest inomhusaktivitet. Efter utcheckning från vårt vandrarhem körde vi Huvudstadsmuséet för att åtminstone ha sett ett riktigt museum i Kina. Skulle vara ett av Pekings absolut bästa, och var väl helt ok, men jag är ju tyvärr en sådan som inte riktigt ser nöjet i att gå runt och titta på otaliga gamla krukor, musikinstrument och lermodeller av människor och hus från medeltiden och bakåt. Jacob var möjligen ännu mindre exhalterad medan Magnus nog uppskattade besöket mest.

Efter lite shopping begav vi oss mot Pekings centralstation för vår nästa transport. Det kanske var ett tecken att himlen började hälla hyfsade mängder vatten på oss för första gången sedan avfärdsdagen från Sverige, för tåget till Shanghai blev en upplevelse utöver det vanliga, en upplevelse vi alla fyra kunde ha varit utan. Bilderna säger nog det mesta, men vår uppfattning om bekvämlighet på kinesiska tåg fick sig långt mer än en törn i alla fall. Ett tips: tänk efter två gånger innan du köper tågbiljetter mellan Peking och Shanghai för under 200 kr...

Nåja, fram till Shanghai kom vi med det mesta av vårt förstånd i behåll. Första dagen gick åt halvt åt återhämtning, halvt åt att kolla in stadsskylinen i Bund längs med Huangpo-floden. Andra, fjärde och femte dagen ägnades huvudsakligen åt hela resans största enskilda mål: Expo 2010.

Och expot uppfyllde alla förväntningar som åtminstone jag haft. Området var som en mindre stad hämtad från framtiden med de häpnadsväckande paviljongerna, servicefaciliteterna och el- och bränsecellsbussarna. Och även om den geografiska ytan var enorm så innebar antalet besökare en absurt hög folkdensitet och man kände sig verkligen som en myra i en myrstack. Och vi undrade om kineserna faktiskt tyckte det var direkt roligt att stå i kö timme efter timme med tanke på den orimligt ojämna fördelningen av kötider mellan olika paviljonger. Några av de populäraste, Japans och Saudiarabiens, hade köer på 4-8 timmar hela paviljongernas öppettider kl 09:30 - 22:30. Detta även på vardagar i närmare 40 graders stekande hetta. Och väntetiderna var extrema för i princip alla större nationers paviljonger; så trots att vi hade tre dagar på oss så blev det massor av kompromissande och noga planerande av när vi skulle köa till vad.

Första dagen (fredag) var vi där kl 12 - 22:30, och vi matade på med mindre paviljonger och de impopulära temapaviljongerna (inte tillhörande någon nation) samt avslutade med den medelpopulära Sydkoreas. Den var en besvikelse med tanke på kötiden på 2½ timme, men däremot Sveriges som vi började med var ganska bra.

Andra dagen började vi köa vid entrén strax efter 08 (området öppnar 09) för att få biljetter till Kinas paviljong - dessa delas ut direkt på morgonen - men en timmes väntan räckte inte. Istället fortsatte vi springa runt på paviljonger med kortare kötider för att inte få värmeslag i hettan, och upptäckte att Expots egna temapaviljonger är grovt underskattade då de är riktigt maffiga och oftast inte kräver något köande alls.

Tredje dagen (söndag) åkte vi ännu tidigare till Expoområdet, med nya förhoppningar då det dessutom var vardag nu. Men kineser är verkligen sjukt morgonpigga och alldeles för villiga att köa i evigheter. 10 minuter efter att området öppnats var alla dagens biljetter till Kinapaviljongen slut; vi kom in efter kanske 20 minuter och då hade vi väntat i 1½ timme före... Desperata sprang vi omedelbart till japanska paviljongen för att försöka slippa de längsta väntetiderna där åtminstone. Men under de första 20 minuterna hinner tydligen en 3½ timmar lång kö bildas, helt ofattbart. Vi körde i alla fall på och blev ändå nöjda med den bästa uppvisningen i en nationspaviljong vi hann se under expot. Det känns deppigt att vi inte fick gå på expots maffigaste paviljong jag sett fram emot mest av allt men med facit i hand hade det verkligen krävts orimliga uppoffringar för att få göra det.

Skulle kunna prata i evigheter om allt vi såg på expot, och mycket häftigt fanns det verkligen, men den bild jag kommer minnas tydligast är ändå den av den oöverblickbart enorma kön med otroligt tålmodiga kineser. Men självklart var vi inte enbart på expot i Shanghai. En heldag ägnades åt att kolla in de häftigaste centrumdistrikten: skyskrapekvarteren i Pudong och shoppinggatorna på East Nanjing Street. Shanghai är en asgrym megastad som har det mesta som metropolfetischisten jag kan önska; det kommer således bli fler besök hit.

Sortin blev också den ganska storslagen då den inleddes med en 30 km och 8 minuter lång färd med världens enda kommersiella magnetsvävande tåg till flygplatsen. Och med en oväntad ordentlig middag på flyget till Seoul trots flygtiden på endast 1½ timme lämnar jag bakom mig ända till slutet klart övervägande positiva upplevelser av världens folkrikaste land och dess folk. Tack för dessa två veckor Kina, vi ses absolut igen!

Bilder:

Jag trodde faktiskt att nattåg automatiskt innebar samtliga bokade platser och aldrig överbokningar, även i Kina. Så fel jag hade. Det satt, låg och stod folk på varenda decimeter i vagnen hela den 13 timmar långa färden till Shanghai. Med fulla bagagehyllor satt vi med bagaget i knät inträngda som sillar på våra bokade hårda säten utan fällbart ryggstöd och någon som helst marginal i utrymme i någon riktning. Men vi sparade iaf drygt 500 kr på att inte välja liggvagn...

I did think that night trains automatically meant all seats reserved and never more bookings than there are seats, also in China. I was so wrong. There were people sitting, lying and standing on every inch of the carriage all the 13 hour long trip to Shanghai. Full baggage racks meant we sat with our bags in one's lap like herrings on our booked hard seats without reclinable backrests and any margin in space in any direction. But we did save about 500 yuan/kronor by not paying for sleepers...

Tre efter det sömnlösa nattåget trötta killar utforskandes Shanghais berömda strandpromenad som faktiskt låg inom ett stenkast från vårt billiga hostel (70 kr/natten).

Three after the sleepless night train trip tired guys exploring Shanghai's famous waterfront promenade which is actually situated within a minute's walk from our cheap hostel of 70 yuan/kronor per night.

Samma bakgrund som nyss fast några timmar senare.

Same background as last picture but a few hours later.

Vi testar det lokala matutbudet, denna restaurang var en höjdare. Ca 30 kr för en bra middag.

We try out the local restaurant supplies - this one was a really good one. About 30 yuan/kronor for a good dinner.

"Better City, Better Life." Hoppas detta inte blir mitt livs enda världsutställning - för maffigt för att inte uppleva mer.

"Better City, Better Life." I hope this won't be the last world expo - too awesome to not experience more.

Men mellan allt ögongodis var det den här utsikten som gällde, och i allt ifrån något tiotal minuter till många timmar.

But between all the "wow"s this view was the most common, for everything between a few tens of minutes to many hours.

Så här är utsikten från världens högsta observationsdäck i världens tredje högsta skyskrapa. Det ni.

Like is is the scenery from the world's highest observation deck inside the world's third highest building.

Bonus: Man vänjer sig ganska snabbt vid att se allsköns lustiga felstavningar och grammatiska felaktigheter i engelska texter i Kina ("Chinglish"), men av de vi observerade tog nog detta menyalternativ på en restaurang priset.

Bonus: You get used pretty quickly to seeing all kinds of funny misspellings and grammatical errors in English texts in China ("Chinglish"), but of the mistakes we observed, I think this restaurant menu item takes the price.

Är alltså i Seoul just nu, och om allt går enligt planerna med visum till Japan (gick dessvärre inte så smidigt jag hade hoppats) så anländer vi en man mindre till Fukuoka i västra Japan på söndag eller möjligen måndag. Andreas däremot flyger hem i tid till terminstart i Uppsala.

Vi höres alltså från japanskt territorium om en vecka eller så! Ta hand om er så länge!

Svettiga dagar i Maos näste (Peking)

Ni hao och välkomna tillbaka till min ännu rätt estetiskt tråkiga
blogg. Som ni ser har jag inte lyckats tränga mig igenom "Den
kinesiska virtuella muren" och kan fortfarande enbart lägga upp
textinlägg till min resejournal.

Efter 8 dagar i Peking känns det som det är dags med en uppdatering.
Jag har då tillgång till enorma mängder fotografier varav många
riktigt bra sådana tagna såväl av mig själv som mina kamrater Andreas,
Magnus och Jacob. Jag tänker i huvudsak låta bilderna tala för sig
själva om våra upplevelser varför jag lämnar er med bara de mest
grundläggande redogörelserna tills nästa gång.

Nåja. Vi anlände alltså hit till Peking förra måndagen, den 9:e. Under
den följande dryga veckan har vi enligt mig själv varit riktigt
flitiga och hunnit med tonvis av sevärdheter och upplevelser. Detta
samtidigt som vi gjort av med mindre än 200 kr per dag och person
inkl. boende - vilket jag är nöjd med som fattig och snål student. Och
då har vi ändå ätit ute två gånger varje dag - bara frukostarna har vi
istället köpt på någon lokal supermarknad.

Kortfattad redogörelse dag för dag:

Tisdag: Heldag i Förbjudna staden, Himmelska fridens torg (Tian'anmen-torget).

Onsdag: Båt till Sommarpalatset, heldag där med rundvandring och
tempelutforskande.

Torsdag: Himmelska templets park, köpcentershopping, Jingshanparken
med utsikt över staden.

Fredag: Tian'anmen-torget med Maos mausoleum ("Maosoleum" - ett av
veckans stående skämt), utforskande av lokala hutonger (bakgator).

Lördag: Heldag i Beihai-parken med trampbåtande och tempelutforskande, shopping.

Söndag: Hostelbyte, fantastisk buffé på restaurang med en kompis'
flickväns familj och mosters familj. Riktigt skoj och trevligt, tackar
Andreas och Ziyi!!

Måndag: Heldag på kinesiska muren - möra ben efter fyra timmars
promenerande upp och ner för branta trappor.

Tisdag: Tillbaka till himmelska templets park för att se Pekings
hurtiga befolknings morgongympa in action, rundvandring vid det
olympiska området.

Och varje dag: Ett par turer i den fantastiskt lättanvända tunnelbanan
- den fräschaste och överlägset billigaste jag använt; noll behov av
taxi. Flera timmars promenad i 30-38-gradig värme - detta är inte en
avkopplingsresa. Och kinesisk genuin restaurangmat två gånger - vi har
provat nya rätter varje dag och ätit på olika ställen varje gång.

Här i Peking valde vi att bo på två olika hostel för att testa på - 6
nätter på Red Lantern House i Xinjiekou, och 3 nätter på Leo Courtyard
Hostel i Qianmen (alldeles intill Tian'anmen). Det förra var bäst med
utmärkt engelskspråkig service, fräscht och läge i ett supertrevligt
ganska turistfritt område dock halvlångt ifrån Peking absoluta
centrum. Det senare var helt ok, men rummen inte alls lika fräscha,
stora problem första natten (läckande handfat, trasig AC) men ännu
trevligare personal och bättre bar och gemensamma utrymmen. Extremt
centralt läge men därför också ganska turistinfekterat, inte alls lika
trevligt.

Sammanfattningsvis har det varit åtta hektiska men lärorika och
spännande dagar i Kinas huvudstad. Prisläget gör att man inte behöver
snåla med varken aktiviteter eller mat - maten är underbar och billig
(15-25 kr per måltid hittar man överallt). Kineser är oftast
jättetrevliga och ärliga om än inte i närheten lika artiga som
japaner, och överallt vi har varit har det känts tryggt och säkert.
Jobbiga är ofta försäljarna i de verkliga turistområdena som envist
och högljutt ropar på en från alla håll och inte drar sig för att
sätta rejäla överpriser tills man prutar ner till normal nivå (inte
sällan 10-30% av utgångspriset). Trevligheten dras även ner av att
kineser är usla på att köa - folk tränger sig före hela tiden.

I morgon kväll går vårt tåg till Shanghai - nej vi har inte fått nog
av tåg än - som på 13 timmar tar oss till en ännu större
världsmetropol för fem dagars fortsatt upplevande av vad det moderna
stads-Kina har att erbjuda. Och, så klart, tidernas största
världsutställning.

Vi ses om en vecka igen, zaijien (hejdå)!

Uppdatering: Bilder

Med träsmak i rumpa och rygg anlände vi tillslut till Norra Huvudstaden. Första dagarna ägnades mycket åt att kolla in de viktigaste historiska platserna och monumenten - så som Förbjudna Staden.

With aching buttocks and back we finally arrived in the North Capital. The first days were devoted to checking the most important historical places and monuments - like the Forbidden City.

Den store Mao, som för övrigt pryder samtliga yuan-sedlar (sex valörer), är fortfarande en kultsymbol. Porten till Förbjudna Staden samt det intilliggande Himmelska Fridens Torg.

The great Mao, who by the way decorates all yuan-bills (six denominations), is still a cult symbol. The Forbidden City gate and the adjacent Square of Heavenly Peace.

Jag känner den proletära andan!

I feel the proletarian spirit!

Sommarpalatset var en av höjdpunkterna på den historiska delen av sightseeandet.

The Summer Palace was one of the highlights of the historical part of our sightseeing.

Jag poserar på nya vis.

I pose in new ways.

Men den här gången kom en Tyrannosaurus Rex och skrämde bort mig från dessa dumma idéer.

But this time a Tyrannosaurus Rex came and frightened me away from such stupid ideas.

Mao är som sagt fortfarande kultföremål: ett upp till en kilometer långt led med kineser köar för att se honom uppstoppad i sitt "Maosoleum" (skämtnamn). Jösses.

Mao is as said still a culture object: a up to one kilometer long line of Chinese people are queuing to se his conserved body in his "Maosoleum" (joke name). Gosh.

Stans bästa bullar! I en hutong (gränd) alldeles intill vårt första vandrarhem sålde en snäll tant supergoda  tydligen koreanska vetebullar. En yuan/krona för fem stycken!!

The best buns in the city! In a hutong (alley) close to our first hostel a kind old lady sold super tasty apparently Korean wheat buns. One yuan/krona for five of them!!

Middag med Ziyis familj och släktingar på en fin restaurang. Tack så mycket för maten och det trevliga sällskapet!!

Dinner with Ziyi's family and relatives on a nice restaurant. Thanks so much for the food and the company!!

Och så det viktigaste av allt vad gäller Peking: Muren. Helt klart överexploaterad och en stor del av den gångbara muren på den lättåtkomligaste sektionen såg mer ut som ett hav av paraplyer än någonting annat. Ändock: fett jäkla coolt. Det gick inte att ta en av de lugnare och kanske häftigare turerna denna gång men det blir fler vändor hit.

And so the most important thing when it comes to Beijing: The Wall. Definitely overexploated and a large part of the walkable wall on the most accessible section looked more like a sea of umbrellas than anything else. But still: damn cool. It wasn't possible to take one of the more calm and perhaps more stunning tours this time but there will be more trips here.

Kina är ett billigt land. Men självklart finns det baksidor av det underbara i att kunna få en rejäl och fantastiskt god måltid för 30 kr. En är förstås arbetarnas löner och arbetsförhållanden. En annan är denna.

China is a cheap country. But of course there are downsides to the fantastic fact that you can eat a solid and wonderfully tasty meal for only 30 yuan/kronor. One is of course the wages and working situation of the workers. Another is this.

Kineser är ett hurtigt, morgonpiggt folk. Från runt 6 på morgonen fyller pekingborna sina parker och morgongymnastiserar innan jobbet.

Chinese people are brisk and morning alert. From around 6 in the morning the Beijingers fills their parks and morning excercises before going to work.

Nästan varje dag har det kommit fram random unga kineser (oftast tjejer) och vill bli fotade med oss. Inget fel med det, men jag har svårt att tänka mig svenskar göra det med asiatiska turister i Sverige...

Almost every day Chinese young people (mostly girls) has confronted us wanting to be photographed with us. Nothing wrong with that, but I have difficulties imagining Swedish people doing the same with Asian tourists in Sweden...

Givetvis ett besök till OS-området också; huvudarenan "fågelboet" uppfyllde förväntningarna.

Of course a visit to the olympic area; the main arena "the birds nest" met our expectations.

Vi promenerar i en lokal hutong letandes efter ett nytt matställe för middag. Som varje dag.

Us taking a walk in a local hutong looking for a new restaurant for dinner. Like every day.

Nästa inlägg om Shanghai och världsutställningen. Rapporterar inom kort från Seoul!

Hur långt kommer man på 132 timmar med tåg? (Moskva-Sibirien)

7865 km mellan Moskva och Peking så klart! I alla fall om man väljer

den enda tåglinje i världen som faktiskt rullar på utan byten hela den

tiden och dessutom passerar två landsgränser.

Med andra ord: nu är jag framme i Peking! Grattis oss!

Vi har nu varit på resande fot i åtta dagar, varav sex ombord på ett
och samma tåg tuffandes mestadels genom Rysslands asiatiska ödemarker.
Då det inte finns enormt mycket att berätta om den fem kvadratmeter
stora tågkupén vi fyra resenärer ockuperat majoriteten av dessa 5½
dygn borde inte detta inlägg vara alltför långt, men ni är nog inte
förvånade över den textmängd jag ändå lyckats producera i sedvanlig
ordning. Ursäkta alla mindre tålmodiga läsare.

Tyvärr blir det ännu inte heller några bilder, men det borde inte vara
en överraskning för den någorlunda insatte att detta beror på Kinas
berömda vägg. Inte muren norr om Peking alltså, utan den statliga
brandväggen som blockerar allt ifrån anti-Kina-extremisters
klotterplank till Falu stads officiella hemsida (p.g.a. en olycklig
hopblandning med den religiösa sekten Falun Gong) och däremellan hela
Blogger/Blogspot. Jag lovar att lägga upp bilder även till detta
inlägg i efterhand, senast efter ankomst i Seoul men förhoppningsvis
tidigare. Det beror på vilka magiska knep jag lyckas använda emot de
mörka krafter som härskar kring dessa trakter i cyberrymden.

Vi lämnade Arlanda 2 augusti kl 13:15 och landade på Sheremetyevo
utanför Moskva två timmar senare. Taxi till hotellet och någon timmes
promenad i närområdet samt en pizza i närheten utgjorde den inte
väldigt händelserika första dagen på vår långa resa. Det var nog dock
lika bra det, för det var sjuhelsikes varmt i Moskva - runt 36 grader
under dagen och strax under 30 på natten. Drygt 400 kr betalade vi för
att lida på ett halvfräscht hotell utan luftkonditionering och med
duschvatten som var orange den första halvminuten efter man vridit på
vattnet. Anledningen till valet av boende enkel: billigast möjliga via
det resebolag vi bokat tågresan med - ett tillvägagångssätt nödvändigt
för att få visum för den extra dagen i Ryssland. Intrycken av Moskva:
ryssar är precis lika ovälkomnande som sist och deras
engelskakunskaper precis lika obefintliga.

Andra dagen var minst lika varm och tillbringades i centrala Moskva
bl.a. med ett besök i Kreml och så mycket promenerande vi orkade med i
värmen. Hamburgare som mat minimerade dagens ekonomiska utlägg. 21:35
avgick det 14 vagnar långa tåg från Yaroslavski-stationen i östra
Moskva där jag och mina tre polare satt i kupé nummer 5 i den främsta
passagerarvagnen. Värmen var fortfarande ihärdig och vårt spartanska
utrymme inhyste givetvis ingen artificiell kyla men med ett öppet
fönster, påslagen fläkt och lite svalare nattemperatur än inne i
Moskva var denna natt betydligt lindrigare än den föregående.

Dag 3-7 tillbringades till allra största del ombord på veckans tåg K4
med destination Peking. De transsibiriska tågen stannar ungefär fem
gånger om dagen i de större städerna i södra Ryssland under normalt ca
20 minuter per stopp, vilka man givetvis utnyttjar till att sträcka på
benen, fota omgivningarna samt många av gångerna inhandla dryck och
enkel mat av försäljare på perrongen. Trots att tåget till säkerligen
mångas förtret saknar duschmöjligheter tillhandahålls en vattenkokare
med vilken man kan laga enkla maträtter i sin kupé. Jag hade med mig
sex paket nudlar och fyra påsar med frystorkad mat som alla gick åt
medan resten av måltiderna fick bestå av lokalt köpt bröd, korv etc.
samt av riktiga måltider i restaurangvagnen. Vi gjorde ett besök
vardera i denna under tiden i Ryssland samt Mongoliet med olika
menyer. Nöjd med maten men inte med mängden ger jag ändå godkänt till
denna service som kostade ca 60-80 kr per måltid.

Vyerna genom tågfönstret var tidvis imponerande under den ryska delen
av färden men utsikten under den mongolska var ändå ganska överlägsen.
Milsvida till synes orörda gräsfält i den böljande terrängen fick en
att längta efter en helt annan typ av äventyr än den vi bokat upp oss
på, men tid att återvända i framtiden har vi onekligen så inga
hängande läppar för det. Om naturen utanför Ulan-Bator var en
höjdpunkt under tågresan så var väl de två gränskontrollerna
bottennappen. Fem timmars stillastående mellan Ryssland och Mongoliet
samt mellan Mongoliet och Kina kändes inte som de mest spännande. Lite
plus dock till den andra gränskontrollen som bjöd på lite
ingenjörskonst när hela tåget kördes in i en enorm hangar där samtliga
vagnar samtidigt lyftes upp från sina underreden och därefter fick nya
- anpassade för den smalare spårbredd som Kina använder jämfört med
Ryssland och Mongoliet. Extra välkommen till Kina kände man sig när
man bjöds på gratis frukost samt lunch i restaurangvagnen under
färdens sista dag som dessutom delvis gick genom fantastiska
stupbranta bergsmiljöer utanför Peking.

Vad gäller upplevelsen från kupébädden så är jag absolut nöjd - det
kändes som något man borde göra något gång under livet. Men 5½ dygn på
ett och samma tåg är långt - jag är inte speciellt sugen på att göra
om bedriften någon gång snart. För 5000 kr enbart för tågbiljetten är
det dessutom ett klart mindre ekonomiskt sätt att ta sig till östra
Asien jämfört med flyg. Allt blev i alla fall förstås roligare när vi
var fyra kompisar som hade en hel kupé för oss själva. Vi utnyttjade
tiden såväl för oss själva studerandes eller läsandes böcker etc. samt
genom att spela kort och snacka skit med mycket mera. För övrigt - UNO
med avancerade regler måste vara världens bästa kortspel - jag menar
det.

Hur som helst - nu är vi framme i Norra Huvudstaden - d.v.s. Peking på
svenska eller Beijing på engelska och kinesiska. Första dagen har vi
letat rätt på vårt vandrarhem och promenerat runt i närområdet och
första intrycken är dels att kineser i allmänhet är trevligare och
ärligare än jag väntat mig (haft låga förväntningar), dels att allting
verkligen är så billigt som man hoppats - trots att vi bor riktigt
centralt i ett stort shoppingdistrikt. Tunnelbana? 2 kr per resa. Vårt
boende? 70 kr per natt inkl. AC och engelskspråkig personal. Mat? 22
kr med läsk på en stor snabbmatskedja (alltså knappast det
billigaste). OCH DESSUTOM! Det finns mitt älskade "japanska" mjölkte
och Yoshinoya!!

Tiden hittills har väl känts som uppvärmning - så nu börjar äventyret
antar jag. Ska försöka uppdatera innan ni helt glömt bort mig, men kan
inte svara på när. Men minst ett textinlägg under tiden i Kina ska jag
då få iväg - och bilder senast den 25 när vi tagit oss bort från denna
stora svarta fläck på kommunikationsfrihetskartan.

Över och ut, från Xichengdistriktet i Peking.

Uppdatering: Bilder

Fyra förväntansfulla män på Arlanda. En känner sig dock lite utanför. Från vänster Jacob, Magnus, Andreas och undertecknad.

Four men on Arlanda Airport full of expectations. Though one feels a little awkward. From left: Jacob, Magnus, Andreas and me.

Röda torget. Jag borde bestämt min plats innan jag sätter igång tidsutlösaren...

The Red Square. I should have decided my position before starting the exposure timer.

Något tiotals minuter innan våra livs tågresa påbörjas.

Some tens of minutes before the train trip of our lives begins.

Vårt hem första veckan i augusti. Man lär känna de fyra kvadratmeterna rätt väl.

Our home during the first week of August. One gets to know the four square meters quite well.

Vad skulle vara ett bättre bevis på vår manlighet än att vi inte lyckas hålla en kvadratdecimeter prydlig från en timme efter avfärd ända till ankomst?

What would be a better proof of our manliness than the fact that we fail to keep even one square decimeter in good order from one hour after departure all the way to Beijing?

En av de två middagarna i restaurangvagnen vi faktiskt unnade oss. Som väntat långt ifrån prisvärt men bäst att inte lämna något otestat ute på Sibirens slätter ifall en ny chans dröjer.

One of the two dinners we actually enjoyed in the restaurant carriage. As expected far from worth the money but we felt we should't leave experiences behing along the plains of Siberia in case another chance will delay.

Paradiset Ulan-Ude mellan Bajkalsjön och Mongolska gränsen som jag och Andreas numer drömmer om att bosätta oss i...

The paradise of Ulan-Ude between Lake Baikal and the Mongolian border where I and Andreas nowadays dream about to settle down in...

Visste ni att Mongoliet är tre gånger så stort som Sverige men bosätter inte ens en tredjedel av Sveriges befolkning? Måste utforska detta vackra land i framtiden.

Did you know Mongolia is three times the size of Sweden but is only occupied by a third of Sweden's population? I have to explore this beautiful country in the future.

Tågets 15 vagnar plus lok tuffandes fram genom Mongoliet.

The 15 train carriages travelling Mongolian plains.

Man kan ju undra om det inte varit enklare att bara flytta alla passagerare till ett nytt tåg, men visst var det coolare att lösa spårviddsproblemet på det här sättet.

One could ask if it hadn't been easier to just make all passangers move to another train, but surely this method is a more awesome way to solve the problem of different gauge widths in Mongolia and China. (All carriages are lifted around two meters and the wheel part is replaced.)

Norra Kina vill inte vara sämre än Mongoliet och bjuder på en helt annan typ av hisnande vyer.

Northern China doesn't want to lose to Mongolia and treats with a completely different type of scenery.

Fortsättning följer!

Nedräkning - 8 timmar kvar

Nu är det bara 8 timmar kvar tills att vårt flyg lyfter från Arlanda på väg mot Moskva, och jag känner mig tvungen att göra ett första inlägg med en liten redogörelse för vad den här resejournalen kommer handla om. Jag kommer att kalla den just för en resejournal då jag inte gillar ordet "blogg" trots att det utan minsta tvivel handlar om just en (rese)blogg.

Huvudinnehållet i min resejournal kommer handla om mitt liv och mina studier vid 東北大学 d.v.s. Tohoku universitet i staden Sendai (仙台) i nordöstra Japan. Jag åker nämligen som utbytesstudent dit med Uppsala universitets hjälp, och kommer studera där i tio månader från oktober 2010 till och med juli 2011.

Som de allra flesta som läser detta säkerligen vet så har jag varit i Japan tidigare - nämligen under ett år som utbytesstudent på ett gymnasium i Tokyos grannstad Chiba 2006 och under två kortare vistelser på egen hand 2008 och 2009. Förutom i Japan har jag studerat japanska på Högskolan Dalarna tre terminer på heltid, har träffat många japaner i Falun och i Uppsala och kan japanska rätt bra. Resultatet av detta blir att jag kommer under mitt kommande utbytesår läsa fysik (d.v.s. det jag läser i Uppsala) helt på japanska - vilket kommer bli sannerligen spännande och utmanande.

Förutom att plugga fysik kommer jag självklart se till att uppleva och njuta av studentlivet så mycket som möjligt och även tveklöst utnyttja tiden i Japan till att se stora delar av landet under mina lediga perioder. Och ni behöver inte oroa er, jag kommer givetvis skriva mer om vad som händer utanför klassrummet än i, så intresserade är nog inte de flesta av er av vilka ekvationssystem jag löser och härledningarna till fysikaliska formler.

Men tillbaka till samtiden! Som sagt börjar inte studierna förrän i oktober, och anledningen att jag flyger från Sverige redan idag är ju för att jag ska tillsammans med tre andra fysikstuderande kamrater, varav två också ska till Tohoku universitet för ett års utbytesstudier, ska resa loss på väg till Japan. Kl 13:15 idag flyger vi alltså till Moskva för att efter en dags turboturistande i den just nu väldigt heta tsarmetropolen sätta oss på ett tåg. Men inte vilket tåg som helst, utan ett tåg som efter 5½ dygns tuffande kommer ha tagit oss tvärs över det mesta av världens största land, genom fem tidszoner och fram till Norra Huvudstaden i Mittens Rike där vi tänkt slå oss ner ett tag. Efter tio dagar i Peking med omgivning borde vi vara 10 dagar äldre, förhoppningsvis minst 100 erfarenheter och 1000 fotografier rikare och sammanlagt kanske 10 000 kr fattigare.

Nästa anhalt blir Ovan Havet, rikets största stad och i år värd för den största världsutställningen någonsin. En cirka tio timmar lång nattlig tågresa tar oss till Shanghai på Kinas östkust där vi tänkt beskåda vad pionjärer inom främst stadsplanering, teknik och arkitektur från länder över hela världen har att visa upp. 5 dagar är planerade till denna tredje världsmetropol på vår resa varefter vi låter jetmotorer hjälpa oss med ett ordentligt skutt snett över Japanska havet till en fjärde: Sjeäl, på svenska.

Om ni inte förstod min bokstavs-/ordlek nyss så talar jag förstås om Seoul - Sydkoreas huvudstad. Den belägrar vi också i fem dagar för att sedan säga farväl till en i vår resetrupp - Andreas som måste hem till studiestarten i Uppsala. En man kort svischar vi vidare med snabbtåg ner till Pusan på Koreahalvöns södra kust varifrån vi ganska direkt tar sjövägen till den sista nationen på vår färd - Solens Ursprung.

I Japan anländer vi först till Fukuoka på sydvästliga ön Kyushu, men under de följande två veckorna - vilket blir de två första veckorna i september - ska vi ta oss en stad i sänder långsamt nordösterut till Östra Huvudstaden, mitt andra hem på jorden, givetvis 東京 - Tokyo. Efter i snitt två dagar per stopp i Nagasaki, Hiroshima, Kyoto, Osaka, Nara, Nagoya och Yokohama med än en gång tåg som transportmedel däremellan är vi framme i Tokyo, och kommer där ta det lugnt under de resterande två veckorna innan skolan börjar.

Om ni blev utmattade bara av att läsa om och tänka på hur mycket vi ska flänga runt i dessa fyra länder (plus en kort passage genom Mongoliet) så förtjänar ni att vila ut lite nu. Jag kommer, inte minst p.g.a. brist på medel för kommunikation, inte skriva något under själva tågresan till Peking men lovar att jag väl framme ska vifta på ett finger så ni ser att jag lever. Håll till godo! Nu borde jag verkligen sova en timme eller två om jag ska orka ta mig till Arlanda senare...

Som tack för att ni kämpade er igenom ett ganska mastigt första inlägg i min resejournal bjuder jag i alla fall på mitt hittills enda till resan relaterade foto: från avskedet på Faluns tågstation i fredags.

Nu: god natt.