Hej än en gång! Inte gått så långt som jag förutsade senast men känns dags att avlasta bilder och den senaste informationen. Allt har väl i och för sig gått enligt planerna, inga större överraskningar, men det betyder inte att jag inte haft mycket för mig.
Vi börjar med skolan. Det har rullat på med föreläsningar och lektioner. Jag har långsamt börjat komma igång att anstränga mig till den grad jag troligen kommer tvingas göra för att klara tentorna. Men inte i alla ämnen än, och jag ligger fortfarande efter. Då jag samtidigt av förklarliga skäl inte vill trappa ner på fritidssysslorna utan ha förbehållningslöst skoj vid sidan av studierna har jag börjat titta på om jag verkligen ska bry mig om att klara alla kurser. Rent poängmässigt är det i praktiken lugnt. Behörighetsmässigt, alltså vad gäller kurser som jag behöver ha klarat för att läsa senare kurser hemma, så torde hälften av mina fysikkurser räcka. Men jag behöver mer tid för att se hur svårt det faktiskt kommer vara att klara kurserna. Min nuvarande prioritetsskiss ser hur som helst ut så här:
- Elektromagnetism, mycket viktig grundkurs, och inte så farligt svår
- Termodynamik, viktig grundkurs och dessutom enklast av alla
- Kvantmekanik, mycket viktig grundkurs, dock svår
- Vågrörelseteori, ganska viktig kurs, verkar halvsvår (skippa...?)
- Fluidmekanik, inte alls viktig kurs, plus svår (skippar troligen)
- Optik, halvviktig kurs, svår (skippar troligen)
Nu är det inte så illa som det låter att skippa en ”ganska viktig kurs” som vågrörelseteori, om jag gör det kommer jag självklart läsa den när jag kommer hem istället. Jag läser även en sjunde kurs, en språkkurs i kanji (kinesiska tecken). Den räknar jag knappt med dock då den är väldigt enkel för mig och dessutom har jag ingen användning för den hemma.
Som ni hör har jag det fortfarande tungt i skolan. Men bortsett från att jag mycket riktigt inte pluggat tillräckligt hemma så har jag inte direkt någon medvind... För att tillåta mig själv att gnälla lite så till att börja med så är mina föreläsningar otroligt tråkiga. De flesta föreläsarna är riktiga ultraveteraner och använder aldrig något tekniskt hjälpmedel, pratar helt utan inlevelse oavbrutet de 90 minuter en föreläsning pågår medan de konstant öser ut komplicerade samband, härledningar och bevis över de fyra svarta tavlorna.
Flera pratar dessutom ganska otydligt medan andra har en usel handstil så att åtminstone jag har stora svårigheter att läsa vissa tecken. Men fort skriver dem, så fort att jag måste lägga nästan all min koncentration på att skriva av tavlorna i mitt block istället för att lyssna på vad de säger. Och inte blir det lättare att koncentrera sig när tempot verkligen är konstant i 1½ timme – till skillnad från hemma där man får 15 min paus efter 45 minuter. När man kommer hem ska man givetvis repetera och lösa uppgifter. Då tar man fram sin lärobok – som oavsett ämne faktiskt är riktigt nätt och ser utåtvändigt trevlig ut. Sen börjar man läsa i den och stönar snart p.g.a. bristen på bilder och avsaknaden av verklighetsanknytna exempel och den minsta gnutta intressant språk. Mina läroböcker är skrivna från antiken till medeltiden (1970-1994) och det märks.
Denna kritik gäller i princip alltså alla mina fysikkurser – dock med ett viktigt undantag. En av kurserna hoppade jag faktiskt på senare än de andra, efter att min polare Johan från LU pratat om den. Jag talar om termodynamiken, en kurs som av någon anledning inte ges till naturvetare på Tohoku Universitet, alls. Dock till ingenjörer, vilket jag inte kände till, men jag hoppade genast på tåget när Johan öppnade dörrarna.
Den föreläsningen är av ett helt annat virke. Föreläsaren är visserligen inte särskilt ung, men han pratar tydligt, i lugnt tempo och på ett rätt inlevelsefullt sätt. Och han skriver inte alls på tavlan – föreläsningarna kretsar kring hans Powerpoint-presentationer, som samtliga studenter har kopierade framför sig. Det är som att ta semester från övriga studier 90 minuter i veckan när jag mopedar över till andra änden av campus och till 機械知能・航空工学科 (”department for mechanical and aerospace engineering”)!
Men nu får det räcka med babbel om skolan! Ni kan ju få för er att jag kom hit för att studera... Nä, jag kom minsann hit för att ha skoj (och bli bättre på japanska), och det har ni nog förstått att jag inte har på mina föreläsningar!
Kort sagt har jag haft minst lika fullt upp på fritiden som när jag går i skolan. Ni får ett utdrag med vad jag sysslat med på fritiden senaste tre veckorna. Mer detaljer och fler aktiviteter i bildtexterna:
- Sista helgen i mars var det skolfestival! Och skolfestival på ett japanskt universitet är seriösa grejer. Några av er kommer kanske ihåg att jag ju även deltog i skolfestivalen/kulturfestivalen vid det gymnasium jag utbytesstuderade vid 2006, när vår klass byggde ett försäljningsstånd som såg ut som ett piratskepp, alla hade pirat-t-shirtar på sig och så sålde vi våfflor med glass till både andra elever och besökande allmänt folk. I grunden så handlar universitetsmotsvarigheten om samma sak fast allt hålls av skolans föreningar.
- Jag har varit på flera ”lunchpartyn” med olika organisationer på skolan som främjar internationella relationer. God ibland billig ibland gratis mat med mycket trevligt umgänge! Japanska universitet vet hur man tar hand om sina utbytesstudenter, vilket jag enligt min erfarenhet inte alls kan säga om svenska universitet. De har ett och annat att lära sig.
- Jag har många gånger även haft kompisar (ibland japaner, mest svenskar) som kommit till min korridor och så lagar vi mat tillsammans. Det är en umgängesmetod jag tycker väldigt mycket om och som jag sysslat med väldigt mycket i såväl Falun som Uppsala också. Särskilt när man är flera så provar man ju att laga lite nya maträtter – och jag utökar sakta men säkert mitt utbud på japansk mat som jag lär mig få till ordentligt. Är redan expert på 牛丼 (gyuudon), オムライス (omuraisu), 唐揚げ (karaage) och 焼き蕎麦 (yakisoba) utöver カレー (curry) och 豚カツ (tonkatsu) jag även lagade i Sverige.
Slutligen tänkte jag göra ett exempel på hur en vardag ser ut för mig just nu. Exemplet är en onsdag, där jag har normalmånga lektioner, två; medan jag på måndagar och tisdagar har fyra var.
09:00 – Jag går upp. Äter frukost: en skål med ris (antingen beställd på riskokaren sedan kvällen före eller upptinad efter att ha sparats i frysen) med ett rått ägg iblandat och strött med en kryddblandning med fisksmak, och en liten förpackning 納豆 (nattou, fermenterade bönor) blandat med soja. Min frukost ser ungefär ut så varje dag, och är alltså extremt japansk...
10:10 – Efter att ha tagit det lugnt en stund sätter jag mig på mopeden och kör upp på Aobayama (Aoba-berget) till mitt campus.
10:30 – Föreläsning i kvantmekanik. Kämpar för att hålla mig vaken.
12:00 – Lunch oftast matlåda, ibland på skolcafeterian där man får en ordentlig och god måltid bland massor av alternativ för 25-40 kr.
13:00 – Jag sätter mig i mitt labb och pluggar lite, surfar lite på internet och tar en tupplur.
14:40 – Efter att ha tagit mopeden ner för berget till det andra campuset har jag lektion i elektromagnetism.
16:10 – Jag slutar för dagen och tar moppen förbi Seiyu – min lokala lågprissupermarknad som trots prisnivån har öppet 24/7 – för lite mjölk, ägg och kål (typ) och sen hem.
17:00 – Hemma, kollar posten, sätter mig vid datorn och läser på internet.
18:00 – Går bort till köket, äter kål med dressing och t.ex. オムライス (omuraisu): stekt ris med kyckling, lök, kryddor, ett stekt ägg ovanpå och ketchup till.
Resten av kvällen – Sitter vid datorn medan jag läser lite i mina anteckningar av och till (mest av), kanske tvättar mina kläder. Duschar, byter till pyjamas, pluggar lite nu när det börjar ta slut på tid, och går och lägger mig ca kl. 01.
Vad gäller mat så äter jag japansk mat kanske 90% av alla måltider, och ris till kanske 80%. Nån gång ibland gör jag svenska pannkakor jag äter med grädde och lingonsylt jag fått hemifrån, men det är typ det enda svenska. Det är dock helt underbart att kunna äta japansk genuin mat dag ut och dag in – jag älskar det!!
Suck, det blev nästan lika långt som förra inlägget, nu får jag ge mig. Nästa gång blir kortare! Hoppas jag, och ni säkert också! Vi ses om ca 2-4 veckor! En sak till - ni får gärna kommentera mer - så jag får nån respons på det jag skriver! Fråga gärna om detaljer eller bara säg om det är bra eller dåligt skrivet eller be om kortare inlägg vad som helst!
Bilder:
There were Aikido displays, concerts, photo galleries, model railways and of course just made cheap tasty food of all possible kinds. I heard that it's so popular to exhibit on the festival that it's decided by lottery which clubs can do so.
Elias, the person most to the right, had his birthday so we had pancake cake (pannkakstårts-) party at his place.
...And since it also was Halloween on the same day, with masquerade party at a night club in town we were going to after the birthday party, people were already dressing up. Some more including me joined in and we spent most of the night dancing and mingling in that club. Of course most people not including me intaking large amounts of ethanol.
Aki, a friend whom's place I stayed at for a couple of nights in Tokyo, came to Sendai on the Monday and Tuesday in the beginning of November together with his girlfriend. We ate dinner together after my classes both days.
A few times I've taken my moped for some exploration usually looking for a certain store I want to visit happening to be far from my home. On one of those excursions I passed by this huge Buddha statue located on a hill north of central Sendai, which I almost didn't know anything about. Apparently this statue is as much as 100 meters high, which is in top ten in the world for any type of statues, and the inside is largely decorated with symbolic creatures and is built like a 12-floor worshipping place for historical Buddhist people. The highest floor is 68 meters above ground. So damn cool!!
I've been to karaoke a couple of times, which I hadn't in Sendai at the last time of writing. I'm not a really big fan of karaoke, of the simple reason that I'm so extremely bad at singing. And I'm not only talking about the voice, which isn't actually a problem at karaoke, but the fact that I completely lack the sens of rythm which means that, except for easy songs that I've heard a million times, I simply can't combine the text with the melody. Anyway, it can surely be fun sometimes, and karaoke in Japan is so much more fun than in Sweden... You go with your friends to a karaoke place in town, hire your own personal room with a karaoke machine where people can book songs they want to sing and then the songs will be played in order. There are tens of thousands of songs to choose from.
I got packages from Sweden! With some clothes, small random stuff I didn't want to bring with me during the trip, and... lingonberry jam (lingonsylt)!! Now I can eat my favourite Swedish food pancakes with my favourite topping, I'm so happy! Of course I'll use it when I make köttbullar and other Swedish dishes in the future, too!
Me, Jacob, Niklas and lots of other exchange students took part in a safety course in handling of radioactive isotopes in physics experiments. Even though I'll probably won't have much use of it as not doing any research, it's necessary for Jacob and Niklas in order for them to be able to conduct nuclear experiments in their respective labs. The course took two full days, included both theory and practice and was much much less interesting than it looks on the picture... But radioactive stuff's quite cool anyway, eh??
Some friends in the first year of the physics course, which means I study electromagnetism with them.
This is how sushi's supposed to be! Very commercial and fast foodish but still much tastier than in Sweden, cheaper (105 yen = 9 kr for two pieces) and so practical to be able to just take the sushi that looks tasty when it comes rolling in on the conveyor belt. I love it!
Me, Johan, Niklas, Mizuho and her friend went to Matsushima on a Sunday. Matsushima is the by far most famous tourist spot around Sendai, lies by the sea just outside Sendai city borders (40 minutes away by commuter train) and is famous for it's beautiful scenery. We ate some oysters that Matsushima is famous for, visited some temples and took a boat trip in the evening. A really nice trip, and I'll definitely go there again!
And on the same night as the Matsushima trip me and Johan changed company and went to a restaurant in town where we had shabushabu-eat-as-much-as-you-can-thing (食べ放題 (tabehoudai) is a common concept in Japan where you a pretty expensive fee and then eat as much as you want/can during a set time limit, often around 90 minutes). So tasty and afterwards I think most of us felt almost sick of having eaten too much. Fun anyway! It cost about 2000 yen = 170 kr by the way.
