Ramen- och lingonfeber i hjärtat av Japan (Centrala Japan)

Godmorgon, goddag och godkväll! Det är väl hög tid att göra avbön igen på allt ohyfs vi sysslat med senaste tiden. Vi har sedan sist hunnit med att göra Osaka, Nara, Nagoya, Yokohama och delar av Tokyo till osäkra områden. I vårt hänsynslösa framfarande har främst jag under nätterna våldgästat ett antal stackare till vänner medan dagarna varit späckade med söka upp kända platser såväl som allsköns vanliga affärsgator och visa vilka som bestämmer.

För en dryg vecka sedan satt jag framför datorn ungefär så här också då till sent på natten. När jag var klar sov jag några timmar innan jag, Magnus, Keiko och hennes studiekamrat träffades på morgonen och tog tåget till Fushimi-Inari, där det främst finns ett ganska speciellt berg vi önskade besöka. Vi promenerade upp och ner för berget användandes oss av ett flertal av de otaliga stundtals branta stigarna och trapporna uppför bergets sluttning. Det maffiga var förstås dock inte själva promenerandet utan det faktum att man konstant under vistelsen där var omringad av oräkneliga mindre och större shinto-portar – s.k. torii. Totalt på berget står enligt uppgift över 10 000 portar, och det är otroligt häftigt att vandra runt genom dem.

Efter denna upplevelse återvände vi till Keikos lägenhet för att hämta upp Jacob, varpå vi åt lunch på Kyoto universitet – det näst finaste i landet – efter vilket vi återupptog promenerandet i uppförsbacke. Denna gång hela vägen upp på Daimoji-san, vilket är ett annat närbelagt berg vars topp är känt för sin fantastiska utsikt över Kyoto. Väl nere igen var det att skynda sig att packa ihop och ta pendeltåget till Osaka då jag bestämt träff med en gammal kompis som studerat i Falun för två år sedan – Shun. Riktigt kul att träffas för första gången på två år över middagen, men blev tyvärr tajt med nästa bestämda träff – med Mizuho som jag skulle sova över hos strax utanför Osakas stadsgränser. Mizuho som jag sedan hennes utbyte i Uppsala hela det gångna skolåret är god vän med var det också förstås mycket roligt att träffa igen, och jag kunde lägga mig på kvällen nöjd och glad efter den fullspäckade dagen.

Jag sov alltså hemma hos Mizuhos familj de tre nätterna i Osaka – natt två och tre kom även Magnus och Jacob dit och utnyttjade gästfriheten. Även om det var något nervöst då jag faktiskt inte sovit över hos någon kompis familj förut så gick det förstås alldeles utmärkt och vi blev väl omhändertagna. Första heldagen i Osaka tillbringades på skilda håll där Magnus och Jacob gjorde den obligatoriska rundan jag redan avklarat inkluderandes Osaka slott m.m. Jag och Mizuho var först på ramenmuseum där vi fick pussla ihop vår egen koppnudelkopp (välja ingredienser själva och klottra på koppen), sedan till ett spa och äventyrsbad vilket var riktigt skoj men i slutändan kostade mer än jag räknat med (250 kr, varav inträde 100 kr...). Efter det samlades vi och tillsammans med två av Mizuhos kompisar åt vi underbar okonomiyaki.

Andra dagen åkte vi alla tillsammans till Nara där vi blev guidade runt av en annan av Mizuhos kompisar. Vi såg Naras berömda jätte-Buddhastaty, platsen där gamla parlamentet stått och lite tempel hit och dit, samt åt en Nara-specialitet till lunch. Kan påpeka att vårt sätt att turista nu känns som att det närmar sig det typiska japanska där man effektivt betar av alla berömda platser, helst på en guidad tur, fotar dem i mängder och äter lokala maträtter.

Dagen efter Nara var det dags att dra vidare igen, med tidigt morgontåg från Osaka mot Nagoya - centrum i Japans tredje största storstadsområde lämpligt beläget emellan Tokyo och Osaka. Nagoya står förstås i skuggan av sina storasyskon och det är inte speciellt konstigt att jag inte turistat där förut trots att jag hunnit passera staden fyra gånger. Vi gjorde det enkelt för oss och kollade in ett Toyota-museum (Toyota ligger i samma län men som bekant i staden Toyota), slottet utifrån, en fin park och de intressanta centrumgatorna. Samt åt misokatsu – smaskig Nagoya-specialitet.

På kvällen satte vi oss på en nattbuss som under sex timmar tog oss till Yokohama strax söder om Tokyo, vår sista nämnvärda destination före huvudstaden. Yokohama är Japans näst största stad men i praktiken är det bara den mest tätbebyggda förlängningen av Tokyos storstadsområde – ju världens största sådant.

Vi kollade i princip bara in de moderna kustdistrikten, med uppfärd i Japans högsta skyskrapa Yokohama Landmark Tower, åkte berg-och-dalbana och promenerade mycket som vanligt. På eftermiddagen skildes vi åt då jag gick på konsert med min japanska favoritartist Ai Otsuka. Det var hennes årliga jubileumskonsert och riktigt skoj! Det blev dock ett slags antiklimax inför den sista låten då hon avslöjade att hon under sommaren blivit gravid och därför skulle ta en paus från turnerandet och det mesta av artisteriet under obestämd tid efter denna konsert. Jag är därmed glad att jag hann gå på konsert med henne nu...

Efter konserten var det tillbakafärd till centralstationen. Medan Jacob och Magnus letade upp ett mangacafé att tillbringa natten på tog jag tåget 35 minuter bort ifrån stadskärnan och till en med Stortokyo-mått mätt lantlig liten förort på 260 000 invånare, Hiratsuka. Där skulle jag sedan bo i tre nätter och två dagar hemma hos min nästa gode väns, Taizos, familj. Taizo är doktorand i fysik och var också utbytesstudent i Uppsala det gångna skolåret. Medan vi hade skoj där i skuggan av Tokyo åkte mina två reskamrater i förväg in till storstaden och till sitt hostel i stadsdelen Asakusa.

Jag, Taizo och hans ena syster tog en bilutflykt in mot Yokohama först till IKEA för lite svensk nostalgi samt för svensk matvarushopping. Till min förtret fanns dock varken knäckebröd eller lingonsylt som var de varor jag främst sökte. Det föregående p.g.a. säljstopp då japaner uppenbarligen har svårt för konceptet och det senare tvärtom p.g.a. slutförsäljning efter oväntat stor anstormning. Efter IKEA var vi till Yokohamas ramenmuseum. Dock en helt annan typ av museum än det jag och Mizuho var till i Osaka – detta museum beläget i en källare var som en tidsmaskin till ett halvsekel äldre Tokyo med imitationer av dåtidens butiker, gränder och gatustånd. Huvudsyftet var dock att äta ramen, vilket man gjorde på någon av närmare ett tiotal olika små restauranger som serverade nudlar i en mängd olika regionala varianter. Jag åt Okayama-ramen, helt ok! Inget slår nog dock Hakata-ramen som vi åt två gånger i Fukuoka... På kvällen åt vi hämtsushi – första sushin denna Japanvistelse, gott!!

Dagen efter blev jag runtvisad i småstaden Hiratsuka, varpå jag följde med Taizo till hans universitet Keio, och fick se hans forskargrupps kontor och vara med på ett litet seminarium. Morgonen därpå gav jag mig tillslut vidare till slutdestinationen på denna tvåmånadersresa österut. Väl framme i Östra Huvudstaden, a.k.a. Tokyo, träffade jag Jacob en stund, vi letade tillsammans upp en affär där man faktiskt kunde köpa såväl svensk lingonsylt som knäckebröd. Dessvärre en av de allra mest lättuggade söta Wasa-bröden, långt ifrån ordentligt hårdbröd typ Husman. Efter shoppingen begav jag mig till Nerima där ytterligare en nyligen hemkommen Uppsalajapan till kompis, Aki(hiro) bor och låter mig slagga på hans matta. Som ni hör går allt som smort, och nu är det bara två veckors flängande här i huvudstaden som återstår innan vår nya kommande vardag tar vid. Vi hörs igen när Sendai väl kan räkna in en handfull Uppsalabor till sin befolkningsstatistik!

Bilder:

Fushimi-Inari, ett berg fullt av stigar som alla är prydda med totalt över 10 000 shintoportar (torii), stundtals känns det som att gå igenom tunnlar. Urhäftigt.

Fushimi-Inari, a mountain full of trails which all are decorated with over 10 000 shinto gates (torii), in some places it feels like walking through tunnels. Awesome.

Kyoto universitet, Japans näst högst ansedda och hemuniversitet åt Keiko. Vi passade på att äta lunch i skolmatsalen.

Kyoto University, Japan's second highest viewed university. Keiko does her Master programme here. We ate lunch in the school restaurant.

Daimoji-san, ett berg nära centrala delarna av staden som bjuder på en fantastisk utsikt över staden. Tillsammans med Fushimi-Inari den sevärdhet jag tyckte bäst om i Kyoto.

Daimoji-san, a mountain close to the city center which boasts a wonderful view of the city. Along with Fushimi-Inari the place I enjoyed the most in Kyoto.

Jag och Mizuho tillverkade vår egen kopp-ramen (nudlar) på ett museum i Osaka tillägnat den klassiska snabbmaten.

Me and Mizuho made our own cup noodle dish in a museum in Osaka dedicated to the classic fast food.

På kvällen mötte vi upp med två vänner till Mizuho, Jacob och Magnus och åt okonomiyaki på en restaurang. Jag älskar verkligen okonomiyaki!

In the evening we joined with two friends of Mizuho, Jacob and Magnus and ate okonomiyaki in a restaurant. I really love okonomiyaki!

På vår dagsutflykt till Nara såg vi den obligatoriska enorma Buddha-statyn, kollade in det gamla parlamentet m.m. i den jättegamla huvudstaden (före Kyoto).

On our day trip to Nara we saw the must-see enormous Buddha statue, checked out the old parlament and more in the very old capital town, before Kyoto.

Vi bodde hos Mizuho under Osakavistelsen, det var riktigt skoj, tack så väldigt :D ! Och huset var verkligen arkitekturmässigt intressant!

We stayed at Mizuho's place in Osaka, it was really fun, thanks very much :D ! And the house was certainly architecturally very interesting!

Nagoya med Toyota-museum. Detta är tydligen framtidens transportmedel, jag är inte övertygad...

Nagoya with Toyoya museum. This is apparently the vehicle of the future, I'm not convinced...

Utsikt över Tokyo-bukten från Japans högsta skyskrapa.

View over Tokyo bay from Japan's highest skyscraper.

Fantastisk konsert med Ai Otsuka! Fotoförbud förstås, men kunde inte låta bli. Man ser ju ändå inget.

A fantastic concert with Ai Otsuka! Photographing of course not allowed, but I couldn't stand. You can't see anything anyway so.

IKEA i Yokohama! Hejdå!

IKEA in Yokohama! Hejdå!

Ramenmuseum i Yokohama, häftigt känsla av gamla Tokyo!

Ramen museum in Yokohama, awesome feeling of old Tokyo!

Hejdå familjen Shibuya! Tack för allt ^^ !

Bye bye Shibuya family! Thanks for all ^^ !

Slutligen ankomst i Städernas stad. Shinbashi, en av många knutpunkter i tåg- och tunnelbanenätet blev första anhalt, för byte förstås.

Finally arrival in the City of cities. Shinbashi, one of many hubs in the railway and subway network was my first destination, for transfering of course.

Slutspurt i Tokyo innan mitt fyra månader långa sommarlov och två månader långa resa till slut tar slut och allvaret börjar vid Nordöstra Universitetet! Tokyovistelsen skriver jag alltså om när jag slutligen kommit in i min bostad i Sendai alldeles i början av oktober. Ses då!

Tempoväxling in i vårt nya hemland (Västra Japan)

Välkomna tillbaka. Som ni vet är vi anlända i destinationslandet på resan och har väl hunnit börja bli hemmastadda (för min del förstås än en gång) i den kultur som kommer omge oss de kommande elva månaderna. Som planerat har vi ökat tempot en del igen vad gäller transporterna då vi nu betar av en stad i taget i västra Japan på några dagar och sedan går vidare till nästa. Lite som parasiter alltså.

Som vanligt försöker jag hålla mig rätt kortfattad i huvudtexten och lämnar det mesta åt bilderna med bildtexter. I efterhand ser jag dock att det blev lite mer av det förra och mindre av det senare denna gång, nåja. Sedan Seoul har vi alltså varit i Sydkoreas näst största stad Pusan, Japans västligaste storstad Fukuoka, Nagasaki, Hiroshima och Japans gamla huvudstad och kulturella mecka Kyoto där vi fortfarande befinner oss. Ta gärna fram en karta och se hur vi åkt - alla transporter har skett med tåg förutom över sundet mellan Korea och Japan vilken skedde med båt.

Inträdet i Japan skedde som bekant via Fukuoka, Japans tredje största ö Kyushus största stad, på söndag kväll den 29 augusti. I Fukuoka tillbringade vi två heldagar, med en dagsutflykt till ganska närliggande Nagasaki mellan dessa två dagar. Alla fyra nätterna spenderade vi på mangacaféer/internetcaféer där vi för runt 150 kr hyrde ett litet bås utan tak men med ett golv mjukt som en soffa och en tv eller dator under 8-12 timmar under natten. Lite billigare än hostel, man behöver aldrig boka något (det kan man inte), ingick dusch, fri mängd läsk, te, kaffe, mjukglass m.m. och man har förstås naturlig datortillgång men blir dyrare om man stannar länge och det ger förstås inga möjligheter att lämna bagage där under dagarna. Första dagen gick vi i alla fall runt i Tenjin - centrum - träffade en f.d. utbytesstudent i Uppsala Ayaka som vi åt Fukuokas lokala specialitet ramen (nudlar, extremt gott) med, och utforskade några turistmål. Andra dagen (efter turen till Nagasaki) kollade vi in några fler kända platser, badade i havet och gick runt i fler centrala delar av staden.

På tisdagen, mellan våra två dagar i Fukuoka, åkte vi tåg till Nagasaki. På kartan ligger det rätt nära, men det tog ändå fyra timmar enkel väg med tåg på det sätt vi åkte - med långsamma pendeltåg man måste byta flera gånger på. Anledningen att vi åker så är förstås för att det är billigare. Det finns ett speciellt tågkort som heter, översatt, "Ungdom 18-biljett", som kostar ca 1000 kr för fem dagars resande man kan sprida ut hur som helst under vissa perioder på året (grovt skolornas lovperioder). Namnet till trots finns det heller inga ålders- eller andra begränsningar. Nackdelen är att det bara gäller på pendeltåg vilket oftast är tre till fyra gånger så långsamt som snabbtåg. Men snabbtåg är dyrt i Japan så vi spar flera tusen kronor på de fem dagar vi kan nyttja detta kort.

Nåja, tillbaka till Nagasaki. Ni känner alla till staden förstås för att det är den senaste staden i världen som fått en atombomb släppt över sig. Men faktum är att Nagasaki också är känt för att historiskt ha varit en mycket viktig internationell handelsknutpunkt. Detta då Japans under flera århundraden fram till 1800-talet enda västerländska handelspartner Nederländerna endast var tillåtna att angöra en speciell hamn i Nagasaki med sina handelsfartyg. Det får räcka som historielektion - när vi sett några av stadens viktigare sevärdheter och ätit en av de lokala specialiteterna (jag åt saraudon) åkte vi tillbaka till Fukuoka igen under fyra till timmars tågresa på kvällen och chillade sen på vårt mangacafé.

På torsdagen (2 sept) gick vi upp ca 04 på morgonen för att direkt "checka ut" från mangacaféet, köpa lite frukost och sen gå till tågstationen för att ta dagens första tåg nordösterut vidare mot Hiroshima. Ett par byten under totalt sex timmars färd senare var vi framme i Hiroshima ganska möra och trötta trots försök till att sova ut. I Hiroshima började vi med att beta av det viktigaste - allt atombombsrelaterat. Då Hiroshima är en mycket större stad än Nagasaki och även är mer känd för vad som hände innan kriget tog slut finns det betydligt mer relaterat att se här och därför struntade vi i det mesta om kriget i Nagasaki. För mig blev det förstås en hel del repetition, men det är faktiskt väldigt intressant så nog klarade jag mig. Mot slutet av dagen utforskade vi affärsdistrikten etc. innan vi checkade in på vårt vandrarhem. Jag visste ju från början att det är för jobbigt att bo på mangacaféer många nätter i rad så i Hiroshima fick det bli lite lyxigare - och med efterlängtade tvättmöjligheter. Fortfarande billigt - 200 kr per natt i två nätter.

Andra dagen i Hiroshima började vi med en gratis guidad tur på Mazdas huvudkontor och fabrik alldeles utanför stadskärnan. Vi fick åka igenom företagsområdet med buss, gå på deras egna museum, se några nya bilar och provsitta i samt se slutet av monteringen inne i fabriken (helt klart höjdpunkten) - riktigt intressant! Vi kollade in några traditionella sevärdheter och tog det sen lugnt på kvällen på vandrarhemmet. Två gånger hann vi för övrigt äta okonomiyaki (typ japansk pizza fast mycket coolare) på Hiroshima-vis - grymt gott!

Ganska nöjda med Hiroshima (jag har ju dessutom varit där förut) går vi upp inte riktigt lika tidigt på lördagsmorgonen för att fortsätta tåga oss igenom risfältsobygder och städer. Denna gång till Kyoto via Osaka. En planeringsmiss blev att eftersom det nu var helg och majoriteten av resenärerna inte var pendlare som ju brukar tunnas ut under förmiddagen så var det rätt trångt på tåget hela den sex timmar långa turen och vi fick oss inte mycket extra sömn. I Osaka köpte sig jag och Jacob ett varsitt splitternytt elektroniskt lexikon (Casio XD-A9800 - en värsting) på en billig svår-att-hitta-affär i Nipponbashi, och därefter åkte vi den korta återstående biten till Kyoto.

Kyoto betyder helt enkelt "Huvudstaden", och det var det också mycket riktigt - i alla fall under över 1000 år fram till mitten av 1800-talet när Tokyo ("Östra Huvudstaden", hette Edo före det blev ny huvudstad) blev ny sådan. Idag så är det framförallt hem åt en stor del av Japans alla kulturskatter vad gäller byggnader av alla de slag. Vår vistelse bestod således till stor del av utforskande av de turistmål som bildats kring respektive byggnation etc. Men vi har mycket att tacka vår lyckade tid här till Keiko - en annan bekant jag träffat i Uppsala (rättare sagt jag var med och hoppade fallskärm med henne i Borlänge). Vi träffade henne och två brittiska dithörande andra bekanta första dagen under vilken vi gick runt i de centrala delarna, åt ordentlig middag på en izakaya (typ pub) och gick på karaoke. Andra dagen besökte vi lite kända tempel i Arashiyama, gick på festival där i närheten och åt middag hemma. Hemma hos henne då där vi också fick bo alla tre två nätter (efter att britterna åkt hem) och jag personligen alla tre nätterna i Kyoto. Tredje dagen var hon upptagen, men vi skyndade runt med vårt endagsbusskort (45 kr) i högsta hugg till gamla kejserliga palatset Gosho, guldtemplet Kinkakuji, ett fantastiskt trätempel Kiyomizudera m.m. Framförallt det sistnämnda men även många andra platser i Kyoto ingår i stadens kulturvärldsarv. På kvällen lagade vi (tyvärr ganska misslyckade) fläskpannkakor mest för Keikos skull.

Nu sitter jag alltså och skriver kl 02 på natten efter det och ska strax lägga mig inför sista dagen i Kyoto där vi på eftermiddagen kommer åka tillbaka till Osaka för tre nya dagar med äventyr i Kansai-regionen. Jag kommer bo hos en kompis Mizuho, också sedan Uppsala, medan Jacob och Magnus får hålla sig till mangacaféer. Någon av dagarna i Osaka kommer innehålla en dagstur till närliggande Nara, och efter Japans tredje största stad blir det den fjärde största, nämligen Nagoya, sedan den näst största, Yokohama och slutligen storstädernas storstad - självaste Tokyo. Det blir säkerligen därifrån nästa inlägg kommer med den senaste informationen härifrån fjärran östern. Ses om en dryg vecka!

Bilder:

Just arrived in the Land of Dawn, excited about the next adventures. Just about three hours ferry ride from south South Korea.

Ayaka, her French friend and me taking the train to Dazaifu, the most famous local sightseeing center.

This is the kind of place where we slept in Fukuoka. The booths being unusually deep (good for tall people like us!) and lacking computer while we could have free soft ice cream this was a quite special manga café compared to the ones I used to stay at.

The headline is "Nanjing massacre display corner". This was at a war museum in Nagasaki which for once in Japan actually gave an extremely bad view of the Japanese military actions during and before the second world war. Since it was definitely exaggerated in lots of places it surely didn't tell the most neutral view of the war actions but I still liked it alot as a proof of working free speech.

Jacob watches the sealine of Nagasaki.

Me and Jacob in a head-to-head battle of honor in the racing game of "Initial D". My honor was quite crushed when I lost even though Jacob has almost never steered a wheel-equipped vehicle... I blame that I used manual transmission.

Sea bathing in central Fukuoka!

This is how many hours of our travelling has and still will look like. We have just arrived on the main island of Japan - Honshu. Just about four hours left to Hiroshima...

Jacob and Magnus in front of the A-bomb dome, which means the symbolic building that remains after the nuclear bomb in Hiroshima.

This year's first karaoke! With Keiko (behing the camera), two of her friends in Kyoto and two acquaintances from England. I still sing like a rake (kratta) though...

Sightseeing in Arashiyama with Keiko and her sister Etsuko right before the Englishmen left Japan going home.

An awesome bamboo forest.

Sumo wrestling! For commoners and schoolchildren, I thought that I really want to try sometime!

Climbing some huge cemetary close to Kiyomizudera we got the best overhead view of Kyoto this far.

Me and Jacob walking some charming old tourist streets of Kyoto.

I was thirsty, ok?? My back says it - "Shinpai suna. Nantoka naru" which means "Don't worry. It'll sort itself out".

Me in front of the main building of Kiyomizudera. One of the symbols for the historical capital of Kyoto.

Jaa, mata! Vi ses!

Asiens själ och billig boskap (Sydkorea)

Hej hopp, nu är vi framme i vårt hemland för det kommande året! Tiden går fort - vi har redan varit ute och rest i en hel månad, och har "bara" halva restiden kvar innan allvaret börjar. Men mycket skoj har vi säkerligen kvar - håll till godo!

Vi har redan varit i Japan i två dagar och kollat in läget i Fukuoka och Nagasaki, men detta inlägg tillägnas våra fem dagar i Korea som bjöd på en rätt annorlunda upplevelse än vi haft i Kina. Nästan hela vistelsen i landet tillbringades i "The Soul of Asia" - alltså huvudstaden Seoul förstås. Om rubriken fortfarande huvudbryr dig så prova att sätta ett bindestreck mellan andra och tredje bokstaven i vårt resmålslands namn...

Som du kanske minns slutade förra inlägget med en flygresa från Shanghai. Och eftersom du faktiskt kunde läsa om det i min resejournal har du kanske antagit att flygresan också avslutades på det typiska odramatiska sätt flygresor brukar göra. Men efter ankomsten med tunnelbanan till de centrala delarna av denna fjärde världsmetropol på vår resa skulle vistelsen komma att bjuda på både en del mindre önskvärd dramatik, samtigt som vissa positiva förstås. Jag radar upp de viktigaste:

1. Vårt första hostel visade sig vara rena kaoset.
2. Vårt första hostel visade sig vara ha positiva sidor också.
3. Vår glömde kvar vår tur med vädret någonstans i Shanghai.
4. Det minutiöst planerade ansökandet om japanska visum visade sig ha falluckor.
5. Det koreanska köket passar mig precis så dåligt som jag oroat mig att det skulle göra.

Nummer ett beror på att vi efter att ha irrat runt en timme för att tillslut hitta den mystiska nästan oskyltade smala trappan upp till vårt hostel blev minst sagt chockade när hela vandrarhemmet bestod av någons trånga tvåa till lägenhet. En mycket stökig tvåa utan luftkonditionering där runt 14 personer inkl. oss skulle trängas och samsas om ett badrum. Det visade sig dock fungera rätt bra under omständigheterna och föreståndaren trots att han verkade såväl virrig som hetsig vid första anblicken var en fantastiskt snäll och hjälpsam herre. Efter två nätter där bytte vi dock ändå till ett annat hostel för 130 kr/natten istället för 100 kr/natten som å andra sidan var ett mycket fräschare, lugnare och allmänt bättre boende.

Den tredje tråkiga överraskningen är en blöt historia. Det regnade helt enkelt det mesta av tiden vi var i Seoul, och då pratar vi huvudsakligen om riktigt regn - sånt där man nästan aldrig upplever i Sverige. Men vi gjorde så gott vi kunde ändå, även om vi ställde in några saker i brist på klädmässig förberelse för allt annat än varmt och torrt väder.

Den fjärde överraskningen var tveklöst den jobbigaste, en inte obetydlig stund oroade i alla fall jag mig för att tvingas åka till Japan utan visum för att sedan komma tillbaka änkom för visumansökan innan skolan börjar. Detta skulle ha kosta åtskilliga tusen kronor extra och flera "bortkastade" dagar... Men nu blev det inte så - efter uppemot två dagars jagande efter det kuvert som skickats från Uppsala Universitet med nödvändiga dokument för våra visumansökningar fick vi äntligen tag på det. Och ett dygn senare hade vi visumena i våra händer - lättnad!

När vi inte jagade efter sagda kuvert kollade vi in några sevärdheter i stan; ett av Seouls kändare parker/tempelplatser/museum, Seoul Tower med bästa utsikten och smått och gott på stadens gator. Men såväl tempel som höga byggnader hade vi ju upplevt mer än tillräckligt av hemma i Maos rike så det var väl inga sensationella upplevelser direkt. När dessutom priserna på saker och ting är minst det dubbla jämfört med Kina försvinner tyvärr en del av reseentusiasmen. Men det är fortfarande billigt jämfört med Sverige när tunnelbanan kostar 6 kr/resan och käket 40-50 kr på restaurang och DMZ var så intressant som jag hoppats. Som vissa i min bekantskapskrets känner till är jag ganska väldigt intresserad av Nordkorea - helt klart mer än Sydkorea faktiskt. Och genom att åtminstone få en glimt av landet från en utkiksplats och höra om gränsdragningen och disputerna känner jag mig lite uppvärmd för att resa dit på allvar inom, låt säga, två år i alla fall (det är framförallt inte speciellt billigt),

Men en minst lika stor höjdpunkt under Seoulvistelsen var en annan ganska oväntad sådan. Efter allmänutforskande av staden onsdag, torsdag och DMZ-tur fredag tog vi bussen på lördagseftermiddagen till grannstaden Incheon. Där arrangerades nämligen just då finalen i Sydkoreas och världens näst bästa liga i - jajamän - Starcraft. Er oinvigda kan jag informera om att det är ett Real Time Strategy (RTS)-spel man ofta och gärna utmanar andra spelare på, t.ex. online. Trodde inte jag skulle tycka det, men det var seriöst riktigt coolt att titta på - trots att jag som själv aldrig spelar Starcraft inte förstod mycket av hur matcherna fortlöper.

Under Starcraftfinalen gick Andreas för att sedan ta sig till flygplatsen och hemåt Sverige igen så nu är vi tre resenärer kvar som dock kommer tillbringa resten av  tiden tillsammans - och hela det kommande skolåret vid Tohoku Universitet. På morgonen på söndagen tog vi snabbtåget till Busan i södra Sydkorea där vi i princip åt lunch, träffade en schysst koreanskfödd amerikan vi fördrev tiden genom att snacka med, och satte oss på båten till Fukuoka i västra Japan. Hejdå till Korea och hej till mitt älskade Japan, äventyret har bara börjat!

Bilder:

(Skriver denna gång bildtexter bara på engelska för att spara tid...)

Shanghai Maglev - probably the coolest airport transfer in the world.

Korean food is spicy. I'm extremely weak to spicy food. I couldn't really appreciate the Korean cuisine I'm afraid...

I do really like Seoul as a modern, huge, clean, convenient and generally nice city - but it does lack things that other megapolises don't have. Not a very interesting city for an average tourist that is to say.

Me finally being able to receive our important visa application letter via the Swedish Embassy in Seoul. It felt like being in an old-school RPG game running back and forth between different places and persons in the city to finally collect the treasure when all puzzles are solved.

North Korean soil seen in the distance from right behing the line from when photographing is forbidden. In the second picture me and Andreas makes this unification monument more... interesting.

Why can't we have national tournaments and/or leagues for gamers where the top matches are broadcast in large television channels? I'm not directly a fan of Starcraft, but we could have competitions in, for instance, Mario Kart! That would be even more awesome! Anyway, this was also the last time for a while to come together with Andreas, take care in Uppsala and see you next year in Japan I hope!!

Det var allt för den här gången! Nästa inlägg skrivs troligen från någonstans i Kansai-området (Osaka/Kyoto), vi ses då!