Glad midsommar allihopa! Happy midsummer! 夏至おめでとう！
Det har varit dags att skriva ett nytt inlägg ett tag och nu har jag äntligen tagit mig tid. Det här inlägget handlar om vad jag gjort här i Sendai sedan sommaren började. Som ni kanske kommer ihåg handlade förra inlägget om min resa till Taiwan, och jag har ännu inte skrivit om resandet i Singapore och Malaysia, men jag skjuter alltså upp det igen...
Jag har gjort väldigt mycket sedan förra inlägget som handlar om Sendai skrevs för 6 veckor sedan. Mest handlar det om att gå på karaoke eller 居酒屋 izakaya (som en pub fast ändå inte) med kompisar, men jag har utflyktat en hel del i och utanför staden samt ända bort till Tokyo.
För till Tokyo anlände nämligen i början av juni min yngre bror Christian för två veckors semesterresande i Japan. Han är alltså 20 år och pluggar systemvetenskap i Uppsala – bor i min bostad för närvarande. Jag mötte honom i Tokyo, vi upptäckte staden i några dagar innan vi åkte till Sendai tillsammans och sedan var där en stund till innan han begav sig vidare för att tillbringa slutet av sin resa på egen hand.
Vi var till i prinicip alla enligt mig sevärdheter i världsmetropolen. De inkluderar elektronikdistriktet Akihabara, turiststråket och templet i Asakusa, utsikt från skyskrapedistriktet i Shinjuku, Japans mest besökta shinto-tempel Meiji-jingu (i Harajuku), världens kanske mest kända övergångsställe i Shibuya m.fl. Vi besökte dessutom det mycket populära Ghibli-museet tillägnat de tecknade filmer som Japans kändaste studio producerar (inkl. Spirited Away), och för att kunna gå på det var jag tvungen att boka biljetter flera veckor i förväg – annars kommer man inte in. Ghibli var jättetrevligt; museumbyggnaden var som tagen ur filmerna, det visades en speciell museumexklusiv kortfilm (som byts ut med jämna mellanrum), man fick såväl se återskapade karaktärer och föremål från filmerna som hur studion tecknar nya filmer. Jag glömde dessvärre ta med kameran till Tokyo, och har inte fått Christians bilder i dagsläget så ni får hålla till godo med mina mobilkamerabilder...
I Sendai kollade vi in stan och jag såg till att visa runt brorsan på alla intressanta typiska japanska företeelser (som man dock hittar i vilken stad som helst), inkluderandes 24-timmarsöppna enorma second hand-butiker som är som nöjesfaciliteter, 100-yensbutiker där allt från godispåsar till paraplyer och smarta köksförvaringslösningar kostar 8 kronor styck, karaoke-ställen där man sjunger med sina kompisar i högteknologiskt utrustade ljudisolerade rum, restauranger för all underbar japansk mat etc. etc. Han följde även med på en föreläsning på universitetet, i bolagsfinans (på japanska). Jag försökte förstås förmedla bästa möjliga bilden och skryter kontinuerligt om att du vilken tid på dygnet och vilken dag på året som helst kan äta på restaurang i varje kommerskvarter, handla dagligvaror och färdigmat i varje bostadsområde och köpa läsk (juice, kaffe och te) i automater i varje gatuhörn.
I själva verket är ju dock Japan 24/7-samhället som inte vill ända fram. Banker (till skillnad från all annan serviceverksamhet) har öppet 9-15 enbart vardagar, beroende på bank och korttyp kan många kunder inte ta ut pengar på natten, och tunnelbanor, tåg och bussar stannar helt åtminstone kl 01-05 (oftast 24-06). Många bensinmackar stänger på natten och lagar på länsnivå förbjuder ofta ungdomar under 18 att på nätterna vistas på nöjesfaciliteter (spelhallar, karaoke etc.) och i butiker förutom mataffärer.
Då Christian såg till att fixa internationell körkort så utforskade vi stora delar av staden med moped (det överlägset mest praktiska fordonet i Sendai) och vi använde även en heldag samt en halvdag till att åka ut ur staden. En dag var vi till bergstoppssamlingen Zao 6 mil bort för att se fantastisk bergslandskapsutsikt samt en grön sjö nere i en högt belägen vulkankrater. En kortare dag var vi till Matsushima, länets mest kända turistattraktion med en skärgård med hundratals (tusentals?) små öar med träd på. Ni kanske tror att ett sådant ställe, som givetvis ligger vid havet (Stilla havet) skulle vara helt jämnat med marken efter tsunamin men så är inte fallet. Skärgården fungerade nämligen som sköld och försvagade flodvågen mycket innan den nådde land och resultatet är att de lägst belägna husen är kraftigt vattenskadade och de mesta är stängda men inga hus har raserats och mycket av orten är intakt. Öarna ser faktiskt också rätt okej ut fortfarande. Se fina bilder nedan från Sendai, Zao och Matsushima!
Före Christian kom gick jag förstås i skolan som vanligt, och hittade på mycket kul också förstås. Jag har varit på bio och sett Pirates of the Caribbean, sett en turnering i thai-boxning i stan, varit till grannstaden Yamagata för att skriva ett prov i engelska (väntar ännu på resultatet, som dock inte är viktigt för mig på något sätt), varit på grillfest vid floden som en av många fester för utbytesstudenter, firat Mikus (f.d. utbytesstudent i Stockholm) födelsedag och varit på ett antal ”drickfester” på stan trots att jag ju bara dricker mjukdricka. Som en liten notering kan nämnas att mjukdricka (”soft drink” på engelska/japanska) i Japan syftar på i princip all dryck utan alkohol förutom vatten och mjölk, men inkl. sötat te, och ordet ”juice” används för alla dessa mjukdrickor utom te. Andelen kolsyrade drycker i denna kategori är också mycket mindre än i Europa, och drycker som i Sverige skulle kallas saft är populära i både petflaskor och burkar. Jag som får hicka av en enda klunk kolsyrad läsk är tacksam för det...
Förutom att ha skoj och plugga har jag även jobbat lite. Varit på hittills en elementärskola (åk 1-6) och pratar om Sverige sedan terminstarten, samt lärt ut engelska några gånger i veckan senaste månaden. Har inte berättat om det tidigare, men jag skaffade mig faktiskt ett extrajobb för snart två månader sedan, som engelskalärare på en kvällsskola. Under starten har jag inte jobbat så mycket och jag kan förstås bara jobba tills jag åker hem i augusti men det har varit roligt hittills. Tjänar 80 kr i timmen vilket är helt ok jämfört med genomsnittliga extrajobb i Sendai, men relativt dåligt som just engelskalärare. Jag har både lektioner i grammatik och konversation. I det senare så bara pratar jag med mina elever om valfria ämnen, varför det både är intressant och slappt. Mina elever tillhör mestadels andra nivån ”låg nivå” och ibland ”mellannivå”, men för ovanlighetens skull i Japan blir man imponerad av elevernas engelskakunskaper. Mellannivåeleverna ligger nog i höjd med svenska ettor på gymnasiet, eller en typisk 40-åring. Fast just i min skola är de flesta av dessa elever lustigt nog 50+, medan lågnivåeleverna är allt från 16 till 50.
Jag var på en kul grej för några veckor sen också. En japansk kompis i min fysikklass frågade om jag var intresserad av att se ett popband på bio, och jag hängde på. Han liksom sin tvillingbror (som jag också är kompis med) är stora fan av gruppen AKB48, en japansk tjejgrupp som grundades redan 2005 men som under senaste 1½ året har gått upp som en raket till att bli den för närvarande största popgruppen i Japan. AKB är en förkortning av Akihabara, nörddistriktet i Tokyo som råkar inhysa deras egna konserthall.
AKB48 består av hela 48 huvudmedlemmar (plus 10 extramedlemmar och 20 aspirantmedlemmar), samtliga japanska tjejer mellan 16 och 25 år (ner till 12 år för aspiranterna) med majoriteten runt 19. Enligt typisk popidolstradition i Japan har de tuffa regler att följa och de åker ut i princip direkt (med inhoppande asprianter) om reglerna inte följs eller de tappar mycket popularitet. Framför allt får de inte skaffa pojkvänner eller göra nåt olagligt (t.ex. dricka eller röka om de är under 20). De jobbar väldigt hårt och måste hela tiden kämpa för att märkas i vimlet och samla fans. De rankas nämligen allihop av fansen i årliga omröstningar och det var tårfylld dramatik senaste valet när bl.a. nummer ett och nummer två bytte plats samt när några tjejer åkte ur viktiga topp 12, i vilken man har mycket större chans att få vara med i musikvideorna och i intervjuer. Alla 48 uppträder ytterst sällan samtidigt varför rankingen är livsviktig. Som riktigt fan är det självklart att kunna namnen på alla 48, medan topp fem är verkliga rikskändisar. Jämför med hur det var för Pokémon redan 1998 även i Sverige...
Hur som helst, jag var som sagt på bio för att se dem. Varför bio undrar ni? Jo, AKB48 är nu för tiden så sjukt populära att det är grymt svårt att få biljetter för att se dem live. Detta trots att de uppträder varje dag i den egna konserthallen och även har massor av konserter i Japans största scenlokaler med jämna mellanrum. Så biografer över hela landet visar de stora konserterna livesänt, och trots att de tar hutlösa priser (nästan 200 kr för biosändningen) är även de fullsatta.
Men man kan inte enbart prata om musik, ni bör förstås höra och se för att förstå vad det handlar om. Av en otrolig händelse lyckades jag hitta följande musikvideor som nån okänd snubbe lagt upp som privata filer på Youtube... De som läggs upp som sökbara filer tas ju bort direkt för upphovsrättsintrång men de här kanske klarar sig?
Samma snubbe som la upp musikvideorna verkar dessutom av en helt otrolig händelse ha varit på samma livebioföreställning som jag för precis så här såg det ut när jag var där. Att folk vågar filma i biosalonger alltså, helt otroligt, tänk om man skulle bli upptäckt... Hejarklacken i publiken var helt galet texttränade, synkroniserade och hade otroligt med röstenergi, wow...
För att helt byta samtalsämne så börjar efterverkningarna av jordbävningen och tsunamin märkas mer än tidigare för oss annars oskadda studenter. Nu när sommaren har Japan i ett järngrepp så går som vanligt elförbrukningen upp ordentligt. I motsats till Sverige så är det här nämligen under sommaren som man lägger mest energi på temperaturkontroll inomhus. Men då det redan varit brist på eltillgång under våren p.g.a. alla kärnkraftverk som står still så är detta ett jätteproblem. I Tokyo, där elbristen än ännu större än i Sendai, har de sparat el ända sen mars men nu i juni har det börjat sparats på alla plan även här uppe. Man kör med minimalt med luftkonditionering, mindre belysning och stänger av mindre nödvändiga apparater helt etc. – t.ex. så är skolans mikrovågsugnar och handtorkarna på toaletterna avstängda. Samtidigt som jag nästan varje dag hör studenter utanför matsalen ropa propagande mot kärnkraft i megafoner (propaganda på skolgården är vanligt – i höstas ropade de om ”onödiga” jobbnedskärningar i lågkonjukturen) läser och hör man uppmuntrande meddelanden om Tohoku-regionens återuppbyggnad, がんばろう東北！ ”Nu kämpar vi, Tohoku!”.
Denna kärleksförklaring till Fukushima (vilket fortfarande är ett län, olyckskraftverket heter ”Fukushima kärnkraftverk #1”) gjordes efter jordbävningen som uppmuntring för lokalbefolkningen. Kan nämnas att just Fukushima har sen länge ett gott rykte som det idylliska lantliga landskapet. I videon sjunger personer från Japans alla 47 län en liten bit av texten.
Det blev ett långt inlägg igen, skyller på Christian den här gången! Vi ses förhoppningsvis snart igen när jag skriver om Singapore och Malaysia! Fast jag lovar inget... Ciao!
Bilder:
Celebrating Miku's birthday! Me and Reno visited her part time job izakakaya/bar and another day we had a big party for Miku and Quentin (from France)!
Watching pro Thai boxing for the first time, in Sendai! There were mostly male athletes, but actually a Swedish female athlete living in Sendai also participated in a fight, though unfortunately I couldn't stay until her fight was supposed to begin...
Dinner with my physics class friends! We meet most Wednesdays at my or Shota and Moeto's place usually cooking deep fried chicken (katsu) and playing videogames like Goldeneye and Super Smash Brothers!
Yamagata, one hour away with local train, the small city where I took TOEIC, an English proficiency test. It looks like any small Japanese town and even though it's much bigger (250k inhabitants) than my hometown Uppsala (#4 in Sweden) by Japanese standards it's considered very rural. The probably only special thing you can see in this picture is the fact that the street lights are vertical – even though they're horizontal in most of Japan. This is because Yamagata has extremely high snowfall in winter. I've heard that some parts of the region actually has the most snowfall in the inhabitated parts of the world.
Sendai is also a beautiful city during night. In this picture the shutter time is very long so it's not really this bright...
日本へようこそ！ Welcome to Japan! Me and Christian stays at a manga/internet café in Shinjuku in central Tokyo after having met up at the world's busiest (train/subway) station.
The Ghibli museum in Mitaka in western Tokyo! It was really fun! We went there with Antonia (Falun) and two former Uppsala exchange students Taizo and Takeaki.
We took a sightseeing boat from Asakusa to Hinode pier; here Christian in front of the famous Asahi beer building with it's... object? It's informally referred to as うんこビル Unko-biru "Poo building".
Arriving in Sendai (Tueday) of course we walked around in downtown, and went up in one of the tallest buildings in the city SS30 which has a free observation deck.
We rode on scooters to Zao in southwestern Miyagi prefecture, which is a distance of 60 km one way. It was fun and the view was astounishing both on the way up the mountains and of course at the destination お釜 Okama, which is the name of the crater with a lake in it. However the motor in the scooter I used was almost too weak to climb the steep slopes, and it was quite cold on the top (too little clothing)...
On the same day Johan, the Linköping former exchange student who aborted his exchange program in Sendai, along with Gary from Hong Kong in the same situation were in town travelling and we met up on Wednesday after coming back from Zao in the ”gourmand club” eating conveyer belt sushi and chatting at my place. Gary stayed a few days more so he also joined karaoke and dinner in the weekend. Christian left Sendai for Kyoto the same night (Saturday). I miss both of them, and though I can meet Johan in fall it'll probably take a while until I'll see Gary again! Take care both of you! [Pictures by Reno*2]
The next day we took the scooters to Matsushima, the region's famous scenic spot with many small pine tree islands. On the way we drove through some tsunami devastated residential areas. Compared to when I went there in early April it was very clean and the house foundations were left without much garbage around like before.
Christian in front of Sendai's by far biggest religious symbol. I've been there several times – it's 100 meters tall and the 6th tallest statue in the world (number 3 in Japan).
Karaoke on the last day of Christian's visit to Sendai. Though the first picture is taken on a completely different occasion a few weeks ago. Just to show you how it looks with the screen and so... Have fun in Kyoto Christian, you're welcome back!
Bonus picture: At one of the older toilets in school they have instructions on the toilet paper holders about how to use a sitting toilet. You did know a normal toilet should be a squatting type like a hole in the floor right?
Thanks for reading! Don't forget to make a comment, please! Kommentera gärna!!
