Nya utmaningar och vardag hemma i Sendai

Nehepp, höll inte den tid jag lovat lägga upp det aktuella inlägget på den här gången heller. Nåja, jag kompenserar det med en något bättre laddning bilder än jag hade fått ihop annars – måste erkänna att jag efter inflyttning i mitt nya boende snabbt hamnade i en svacka vad gäller fotograferande – vilken jag dock försökt ta mig ur nu sista tiden.

宮城県仙台市青葉区三条町１９－１

ユニバーシティ・ハウス三条北棟６１２

University House Sanjo, N-612

19-1 Sanjo-machi, Aoba-ku, Sendai-shi, Miyagi-ken

Detta är min nya fullständiga adress (utom namn och postnummer då), grattis mig! Kan ju börja med att kort introducera staden. Jag bor alltså i Sendai, i Miyagi län, i Tohoku-regionen (”nordöstra regionen”). Sendai har en dryg miljon invånare, och med kringliggande förkommuner handlar det om ett stadsområde med ca 1½ miljon – ungefär Stockholm alltså. Vilket förstås innebär att den inte är i närheten av Japans riktigt stora städer, och den anses i Japan därmed som en ”medelstad”.

Sendai ligger 35 mil norr om Tokyo mellan Stillahavskusten och Ou-bergskedjan som löper genom regionen och har ett något svalare klimat än Tokyo – ändock överstiger temperaturen 30 grader på sommaren ibland medan det i allmänhet inte blir kallare än -5 på vintern.

Jag kom hit den 29 september, precis för en månad sedan alltså. Kom hit med buss på förmiddagen vilket tog 5½ timme men bara kostade 250 kr – att jämföra med shinkansen (snabbtåg) som kostar 850 kr men tar två timmar. Då inflyttning i mitt studentrum inte kunde ske förrän 1 oktober bodde jag två nätter hos familjen Umemura – d.v.s. hos Mizuhos pojkvän (Mizuho som var i Uppsala förra skolåret bodde jag ju hos i Osaka också).

Den första dagen träffade jag även Magnus, Niklas och Rickard (de andra Uppsalingarna utom Jacob) och blev runtvisad lite av just Ume-san (pojkvännens smeknamn). Andra dagen åkte jag, Mizuho och Ume-san till grannlänet Yamagata och besökte ett känt tempel uppe på ett berg samt ett riktigt naturonsen. Onsen är ett japanskt fenomen jag uppskattar riktigt mycket som i allmänhet beskriver ett badhus där man badar kollektivt i antingen varma pooler eller naturligt uppvärma källor utomhus och/eller inomhus. Man tvättar sig ren före istigande, och badar utan badkläder varför området är könsuppdelat. 1 oktober fick jag skjuts till University House Sanjo i nordvästra centrala Sendai och flyttade äntligen in.

Beskrivning av mitt hem. Jag bor i ett liten studentrum på ca 8 kvm plus en trevlig och mysig balkong (~3 kvm). Rummet är del av en korridor på åtta rum plus ett ordentligt kök/vardagsrum och ett stort gemensamt badrum med två duschar, två tvättmaskiner, tre handfat och tre toaletter. Våningarna är könsuppdelade så halva husen är reserverade till vardera könet.

Huset jag bor i är tio våningar högt och har tre korridorer per våning; sedan finns det två mindre byggnader av samma typ alldeles intill plus en administrativ byggnad med studiesal och postboxar. Allt detta byggdes 2006 och är därmed mycket modernt och fräscht. Och kostar endast 12 000 yen/1000 kr i månaden i hyra exkl. el, internet och vatten. Ingår gör städning av korridor och kök varje vecka, serviceinriktat kontor som har öppet 07-21 på vardagar, byte och tvättning av sängkläder (!) varannan vecka och full möblering i rummen. För övrigt bor jag på sjätte våningen, vilket är så högt upp man som kille kan bo, och har utsikt mot skylinen i centrum. Behöver jag säga att jag är nöjd med boendet ;) ?

Det är ca fyra kilometer till centrum och lika långt till den del av universitetet där jag huvusakligen håller till. Med cykel tar det kanske 15 minuter till stan och 30 till campus då det senare ligger en bra bit upp på ett av Sendais berg (110 höjdmeter från dess fot). Jag pendlar dock sedan en vecka efter skolstart med moppe vilket tar 15 minuter.

Du läste rätt – jag införskaffade faktiskt snabbt en moped efter att ha erhållit ett japanskt körkort mot uppvisande av mitt svenska. Med den har jag även utforskat mer av närområdet än jag säkerligen skulle göra med bara cykel, och har långtida planer på heldagsutflykter till grannlänen. Jag hade nästan glömt hur skoj det är att köra moppe, och känner mig nu som en femtonåring igen. Det blir ju dessutom en helt ny utmaning när man till vardags håller till på sex- till åttafiliga högtrafikerade storstadsgator – det finns ju inte så många såna hemma i Falun – och ska köra på motsatta sida vägen också.

Inflyttad i mina nya fina bostad kändes det oerhört skönt att äntligen få slappna av lite efter som bekant två hela månader på resande fot. Men tyvärr fanns det ju inte alltför mycket tid att slappna av då man direkt blev konfronterad med det välbekanta byråkratimonstret Japan tyglar sina besökare med. Som van utlänning i landet gick det rätt smärtfritt att tämja monstret denna gång, och precis enligt protokollet så är jag ett lokalt bankkonto, ett utlännings-leg och en statlig sjukförsäkring rikare.

Dröjde inte länge heller innan jag fick inställa mig på min instution på skolan förstås. Efter lite diskussioner om kursval och om hur skolan fungerar i allmänhet och en ny bunt med papper att fylla i var jag äntligen redo för att göra det jag kommit dit för att göra: plugga.

Efter fyra månaders sommarlov kan man tycka att jag skulle vara rejält utvilad och rätt sugen på att återuppta studierna i full fart igen. Det stämmer visserligen delvis men jag har tyvärr inte lyckats få igång studielågan ändå än så länge. Det anser jag bero främst på tre saker. Dels har jag under mina lediga fyra månader inte gjort någonting för att hålla igång mina kunskaper och har därför faktiskt inte koll på så mycket jag borde ha inför de kurser jag nu läser. Dels missade jag p.g.a. upplägget för själva utbytesprogrammet (inget att göra åt alltså) de första 1-2 veckorna i samtliga kurser och hamnade därför automatiskt efter alla andra. Och jag är förstås ännu inte så van vid språket att det inte är ett jobbigt moment såväl på föreläsningarna som när jag läser böckerna hemma.

Jag läser i alla fall sex kurser denna termin, vilket är ungefär lika mycket som en japansk student förväntas läsa, varav några kurser saknar jag ärligt talat tillräckliga förkunskaper för (skulle göra det i Sverige). Men jag räknar med att det löser sig, annars får jag ta en eller ett par omtentor helt enkelt och i värsta fall får jag hoppa av någon av de mindre viktiga kurserna. Jag läser, i ordning med svårast först enligt vad jag upplevt hittills: kvantmekanik, fluidmekanik, vågrörelseteori, optik, termodynamik och elektromagnetism.

Förutom skolan så har jag förstås haft gott med saker att göra på kvällarna och helgerna. Det har varit gott om aktiviteter för oss utbytesstudenter, både för bara oss och där det har deltagit gott om japaner också. I korridoren så pratar vi förstås om allt möjligt under kvällarna, och i skolan har jag visserligen haft en trög start men sen nyligen till slut börjat få till konversationer med kursarna. Sen hittar vi svenskar på saker som att gå ut och käka, gå runt på stan eller bara laga mat hos någon av oss, rätt frekvent.

Det finns faktiskt riktigt mycket svenskar här i stan sett till Sveriges storlek – gissar på runt 20 utbytesstudenter faktiskt, varav jag borde ha träffat de allra flesta vid det här laget. Mest umgås jag med mina Uppsala-homies och några spridda till. Presentation av mina kompisar får dock ske vid ett senare tillfälle.

Det har blivit ett långt inlägg än en gång, och ni är trötta förstår jag. Från och med nästa gång ska jag definitivt försöka skriva kortare inlägg då det rimligen inte borde finnas lika mycket att skriva om. Vi ses igen om... en månad kanske? Inga garantier förstås, som ni märkt skriver jag i min egen takt ändå så... Ha det gott så länge, det kommer jag att ha! (Samtidigt som jag ska ta mig själv i kragen vad gäller studierna...)

Bilder:

Arrival in Sendai! Here visiting Sendai castle site, one of the most famous sightseeing spots. Which does indicate the lack of interesting tourism places here since it really just is some monuments and old walls whereas the castle itself was destroyed during the war.

 

 

Day-trip to neighbor prefecture (län) Yamagata! Beautiful views from the mountain temple Yamadera (which litterally means simply Mountain Temple) and a short relaxing time in the onsen on the way home.

At Umemura house when we under my supervision made Swedish meatballs with rice, and pancakes for dessert! Thanks everybody!!!

 

The view from my room here at UH (University House) Sanjo.

My room viewed from the balcony.

My room viewed from the door.

The common kitchen. One thing I can't stop getting irritated at is that people keep leaving kitchen utensils without washing them in the sink. It's not ok to have to wash the rice cooker bowl in order to make rice, is my opinion but whatever...

 

Still, the people in my corridor are really good people! Here the Japanese students made okonomiyaki on a welcome party for us exchange students! The second picture shows where my corridor mates are from! Another two exchange students - from France and Finland.

North building of University house Sanjo. Big.

Me on my moped – an Honda Tact getting old but still going strong! My helmet is also so cool, isn't it?? The glasses are transparent sunglasses that I'm using instead of a visor, though not very effective...

In the central parts of town, a sign showing the distance to the capital.

Swedish people eating dinner at Sukiya, a restaurant you can't not like! They serve a good range of typical Japanese fast food (which still means good food, not like the American counterparts....) for about 280-600 yen (25-50 kr).

Swedes and a Hong Kong student eating gyouza/dumplings at a most local small restaurant. The Swedes besides Jacob are from Göteborg (Chalmers), Stockholm (Umeå universitet) and Borlänge (Linköpings universitet).

Bad timing with the photo but it's Takeaki and Misato both who where in Uppsala last school year. Takeaki returned in January, Misato in June. Here at the International Festival held at Sanjo ground (which means adjacent to my home).

 Some random Japanese first year students interviewed me as part of some class homework.

Wave motion theory (vågrörelselära) lecture.

A simple map to show you where I live and where my campus and the city centre are. I even marked my commuter trail.

And one more map to show you the location of Sendai.

Kära återseenden i Storstädernas storstad (Tokyo)

Slutligen framme i Sendai!! Två långa fullspäckade fantastiska månader på resande fot har mött sitt slut. Nu börjar något helt annat, nytt och spännande – det kan gå hur som helst; utmaningen är antagen!

Nåja, inte att hoppa över – vi har ju tillbringat två veckor i Tokyo vilka åtminstone för min del varit minst lika späckade som veckorna innan. Men de har inte bjudet på i närheten lika mycket nyheter som förut – jag har ju varit i Tokyo en hel del sedan tidigare (sammanlagt över två månader) och huvudmålet i Tokyo har ju varit att träffa folk – såklart folk jag redan känner väl. Resultatet har också blivit att jag träffat folk i mängder, samt mellan gångerna dels betat av så mycket som möjligt på den oändliga listan över saker man ”måste se” i Tokyo, dels återvänt till alla platser som ju gör Tokyo till mitt ”själsliga” hem på jorden.

För Magnus och Jacob har det varit en helt annat sak – de har såklart inte heller varit i Tokyo förut precis som i någon annan av städerna vi besökt hittills. Men ganska omedelbart efter ankomst, vad gäller den intressekonflikt som länge färgat våra interna dagliga diskussioner om vad vi ska göra liksom om mycket annat, så mynnade den ut i att det inte blev så mycket mer vi gjorde tillsammans alla tre. Framför allt därför att Jacob och Magnus har så fundamentalt olika åsikter om vad som är roligt eller intressant att göra, och jag nu dessutom försvann en hel del på mina egna äventyr från min roll som bro mellan dem.

Men jag tror nog båda dem är nöjda med sin Tokyovistelse, och jag är förstås långt mer än nöjd. Magnus besteg Fuji och tränade Aikidou i mängder med en tränare han träffat i Sverige, medan Jacob verkade trivas runt hostelet i Asakusa och i Akihabara – ”nörddistriktet” (elektronik och manga-/anime-relaterat).

Jag kom fram till Tokyo den 14 oktober och lämnade stan 15 dagar senare. Har gjort alldeles för mycket spridda saker för att berätta om i närheten av allt – men ska givetvis försöka ge plats åt det viktigaste. Först och främst har jag träffat massor av folk, varav ett antal jag kraschat hos några nätter var. Bodde först hos Aki, en från Uppsala nyss hemkommen ekonomistuderande utbytesstudent som jag bl.a. åkt till Sälen och Visby med, i fyra nätter. Sov två nätter hos Hayashi, en klasskamrat sedan gymnasieutbytet som studerar medicinskt program i utkanten av Tokyos stadsutbredning.

En natt hos Shota, en annan ekonomi-Uppsalastudent som också var med till Visby. Skulle bli några dagar på ön 15 mil utanför Tokyo där mina gamla värdföräldrar bor men båten blev inställd p.g.a. en tyfon ute på havet. Blev delvis på grund av det hela fem nätter hos Antonia från Sakurakai, som studerar japanska vid en språkskola i norra Shinjuku. De återstående tre nätterna, utspridda, tog jag vid samma vandrarhem som Jacob och Magnus – för 170 kr per natt vilket t.o.m. jag kan tycka är billigt i centrala Tokyo.

Träffade i övrigt bland andra min bästa kompis från gymnasieutbytestiden Ryuu, min gamla japanskalärare och vän i Falun Rieko, en kompis från japanskaklassen i Falun Marcus som var på väg hem efter över ett halvår i Tokyo, och min gamla värdfamilj utom fadern hemma i huset jag bodde i i Chiba. Sedan umgicks jag förstås en del med Jacob och Magnus, en amerikan Glen från samma vandrarhem samt Niklas och Rickard, de två sista Uppsalastudenterna som ska till Tohoku universitet.

Förutom att återbesöka de stora turistmålen varav de flesta jag redan betat av så var jag för första gången till t.ex. Kamakura i Magnus' och Niklas' sällskap, ”gamla Tokyo”, som kändes som en miniatyr av Kyoto och kanske inte var väldigt spännande efter de otaliga tempel och historiska monument vi redan sett. Jag besökte också mer udda resmål som Tokyobörsen, showroombyggnader tillhörande Sony, Panasonic och Nintendo, havsstranden vid Haneda flygplats, Keio samt Rikkyo universitet m.m.

Gjorde även ett besök på Tokyos fallskärmsklubb, som ligger på ett fjuttigt flygfält ”ute på landet” ett stenkast från Tokyos norra grannstad Saitama. Fick ett riktigt trevligt bemötande och bestämde mig för att absolut återvända dit för att hoppa – denna gång gick det inte då man i Japan som utländsk licensinnehavare i förväg måste ansöka om tillstånd hos motsvarande Luftfartsverket. Extremt oväntat nog lät de mig istället dock följa med i planet bredvid piloten en vända, helt gratis. Detta trots att hoppriset där ligger på ca 500 kr per hopp, tre gånger så mycket som hemma.

Jag var även till Tokyo Game Show, världens till besökantalet största tv-spelsmässa, för tredje året för mig och fick snabbuppdatera min koll på vad som händer i spelvärlden. Gick runt flera gånger i legendariska Shibuya-distriktet med världens antagligen mest kända övergångsställe. Var också flera gånger till Shinjuku-stationen – världens till resenärsantalet största tågstation – och dess omgivningar. Och även jag var så klart till Akihabara/elektronikparadiset, där jag bl.a. köpte mig en ny dator och följde med till ett maidcafé för första gången.

Nu orkar ni säkerligen inte höra mer, så jag avslutar här – och inte bara detta kapitel utan väl hela första volymen som innefattar färden till mina utbytesstudier. Nästa gång blir det en ny volym och ett nytt kapitel – inom förhoppningsvis kortare tid än det tagit att få upp detta inlägg. Vi ses då!

Bilder:

The first picture may not be the most interesting – but anyway I found both knäckebröd (crisp bread) and lingonberry jam which I was looking for at foreign food supermarkets. And pepparkakor (gingerbread)!

 

Me, Niklas, Jacob and Glen on our first sushi in Japan this time – in Shinjuku. Sushi in Japan tastes at least twice as good as in Sweden, plus it's often cheaper (starting at 105 yen/9 kr per two pieces).

 

Tokyo Game Show again! It's starting to feel like a really nice tradition once in two years. I've had different companies every time too!

Tokyo Sky Tree growing to be the second tallest freestanding structure in the world with 634 meters. About one more year until completion. This day it was 461 meters tall – already tallest in Japan.

Me, Aki and Aki's girlfriend went to Ueno, Okachimachi and Asakusa! Of course, here in front of the Kaminarimon.

Long time no see – Soga station. Terminal station of Keiyo line (for Tokyo) and my local station during my exchange studies in Chiba in High School.

Also first time in more than three and a half years back in the house I lived in. Nice to see my host family again of course!

I visited Shotas house in Omori in southern Tokyo, thanks everybody!!

It's a bit of shame that I actually hadn't visited the cultural treasure of Tokyo area Kamakura before – but finally I got there. The Daibutsu – big Buddha statue being the symbol of the city of Kamakura. The seaside view isn't too bad either!

 We had fun in the Asakusa hostel too – here making Swedish pancakes, yay!

 

Sumo wrestling in Tokyo! Actually the pro sumo tournament is only held twice a year and we were in time for the latter part of the fall tournament meaning we could see some really exciting matches between the top wrestlers!

 

I had a good time visiting the skydiving club even though I couldn't do any jumps! Thanks so much everybody! The view from between the clouds of outer Tokyo metropolitan area was astonishing.

We could only get a glimpse of the tuna fish auctions at Tsukiji, but it was an interesting experience anyway.

Antonia living in a guesthouse in Takadanobaba helped me a lot letting me stay there – doumo!!