2011-04-02

Miljardtals ton divätemonoxid senare

Hej igen, det var inte länge sen sist men jag ville lägga upp lite bilder på den verkliga tsunamiförstörelsen i Sendais kustområden, efter att jag inspekterat den med Jan igår. Divätemonoxid är kemiska namnet på vatten.

Det har inte hänt just något mer sedan förra inlägget i övrigt. En stor del av alla butiker har sen alldeles nyligen öppet som vanligt, 24 h eller inte. Man kan äta på restaurang utan problem, handla nästan vad man vill och ta sig vart som helst, oftast med buss som ersätter tåglinjer. En tåglinje går delvis redan nu och fler kommer öppna upp gradvis under april. Shinkansen, snabbtågen börjar förhoppningsvis gå till Tokyo innan månaden är slut. Vad gäller tillståndet hos restauranger, nöjesrelaterat (karaoke, arkadhallar, nattliv etc.) och affärer som inte är mataffärer så är det väldigt tomt med folk. Jag tror det beror på att folk inte vet att ställena har öppnat, på det stora antalet studenter som lämnat staden och att det är opraktiskt att ta sig runt med bensinbrist, stillastående tåglinjer och de färre bussavgångarna.

Nu har alla japaner som bodde här på mitt studentboende flyttat ut, utom det fåtal som fått förlängt boendekontrakt som ”advisor”. Detta tillsammans med det faktum att nästan alla utbytesstudenter flytt från staden gör att det är extremt tomt här på boendet just nu, och kommer vara det i minst två veckor tills nyintagna japanska studenter börjar flytta in. Jan lämnar Japan passande nog den 15 april, och före det kommer vi nog resa till något ställe i regionen samt till Tokyo. Jag kommer därför sluta voluntärsjobba i och med måndag.

Anledningen till att jag här gör ett nytt inlägg fyra dagar efter förra är alltså för att jag och Jan hade bestämt oss för att vi ville se förödelsen efter tsunamin en gång i alla fall, och därför begav oss på lite äventyr i östra Sendai under gårdagen (1 april). I brist på mopedbensin samt att vi varken litade på att vägarna eller bussförbindelserna fungerade bra där borta tog vi cyklarna, och efter totalt ca 35 kilometers trampande var vi rätt möra i benen. Speciellt jag som hade min fallfärdiga vinda kärringhonda... Vi var runt i kustområdet i Miyagino-distriktet, i närheten av och i Sendais hamn, och fick promenera de sista 500 meterna på en delvis raserad väg över husdelar och fallna elstolpar för att ta oss fram till kustlinjen.

Till min förvåning var det inte något eller någon som försökte hindra oss; inga avspärrningar och inga arbetare som varnade eller förbjöd oss att vistas där. Vi mötte dock massvis av räddningsarbetare som jobbade med att städa upp rasmassorna samt vanligt folk som antagligen var där för att som vi se hur det såg ut. Växlade ett fåtal ord med några personer och de verkade inte ha något emot att vi som utlänningar var där och tittade och tog bilder.

Bilder:

Me and Jan eats dinner at Big Boy, en biffrestaurangkedja. Deras tillfälliga meny erbjöd bara det mest grundläggande, men vi njöt ändå av våra grymt goda köttfärsbiffar med ris, för 45 kr inkl. soppbuffé (pris som vanligt).

During the first day after Seiyu (supermarket) restarted 24 h open there were still limits in how much of some foods you could buy, and in total you could only fill one shopping basket. For example a maximum of one liter of milk, one fruit per type, one package of bread and three cans of household gas.

When I was in Taiwan and Singapore I saw lots of advertisment about joining the military, and the ads were always extremely cool and masculine with tanks, fighter jets and weapons. I've almost never seen ads for the Japanese Self-Defence Forces (the military) but this is at a military base in Sendai. I do approve of cute happy cartoon characters completely unarmed promoting military recruitment.

 
The traces from the destruction increased gradually getting close to the sea. The house at the bridge is almost 2,5 km from the coast. The car in the gutter is little less than 2 km away.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 The last kilometer was completely devastated.

 
 
 
 This ship has been washed up on the pier at Sendai port.

2 kommentarer:

  1. Helt fruktansvärda bilder. Men det känns på något sätt verkligare från svensk horisont när man ser dig och Jan i bilderna. Nanako hälsar och tackar er båda för insatsen ni gör för hennes land. Ta hand om er och var försiktiga!

    SvaraRadera
  2. Obegripligt vilka krafter en tsunami har. Lovar att sluta klaga på vädret här hemma. Var rädd om dig, kram, mamma

    SvaraRadera