Ett färgsprakande farväl till året i Sendai (Sista ordinarie inlägg)

Välkommen till mitt avskedsinlägg och sista ordinarie inlägg om mitt utbytesår vid Tohoku universitet i Sendai. För nu är jag tillbaka till Sverige igen, på gott och ont. 31 augusti lämnade jag Japan för fjärde gången via Narita flygplats. Efter byte i Moskva landade jag på Arlanda på kvällen samma dag och åkte hem till min bostad i Uppsala.

Under min korta tid kvar i Japan efter förra inlägget reste jag först som nämnt till Akita för dels lite allmän sightseeing, dels besökande av Japans största fyrverkeritillställning. Det finns en liten ort som heter 大曲 Oomagari som ligger på Akitas landsbygd, ungefär tre timmars bilfärd från Sendai. Orten är känd för en sak, och det är den årliga nationella fyrverkeritävlingen där företag inom fyrverkeribranchen tävlar med varandra med korta nogrannt komposerade uppvisningar. Resan i allmänhet och fyrverkerierna i synnerhet var riktigt bra och det blev en härlig avslutning av mitt uppdrag att besöka Tohoku-regionens samtliga 6 län.

Efter Akitaresan blev det väldigt stressigt med att hinna packa och göra sig av med alla prylar jag samlat på mig under året. Sålde en del grejer, gav bort mycket under sista kvällen och slängde mest av allt... Jag tror det blev åtta stycken fulla medelstora sopsäckar med skräp och prylar som jag inte lyckades bli av med på annat sätt. Under omständigheterna tycker jag hur som helst att jag kunde ta farväl till Sendai och mina nära vänner på ett värdigt sätt, och jag hade en stor trevlig fest i min korridor sista kvällen.

På morgonen 30 augusti lämnade jag mitt boende och åkte buss till Tokyo. Tre av mina bästa vänner Misato, Miku och Ayumi följde med och var med mig min sista dag i Japan, fantastiskt snällt av dem. På kvällen den 30 mötte jag upp med fyra till kompisar i Tokyo: Taizo och Shota som var i Uppsala förut, Ryu, min kinesiska kompis som gick i min klass under mitt gymnasieutbytesår i Chiba samt Reno, min taiwanesiska kompis i Sendai som varit i Tokyo sedan skolan slutade. Vi åt monjayaki, en rätt speciell i grunden pizzaliknande rätt som är Tokyos mest kända lokala specialitet, och gick på karaoke.

Miku, Ayumi och jag bodde tillsammans på vandrarhem samma natt, sedan på morgonen 31 augusti mötte vi upp med Misato och åkte allihopa hela vägen till Narita flygplats (80 minuter bort med pendeltåg). De gjorde mig sällskap ända tills jag var tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen. Och till slut så var det på riktigt dags att lämna Japan för ett tag.

Resan gick utomordentligt smidigt, och jag var på Arlanda helt i tid. Med härligt sommarväder (30 grader) sista dagen i Tokyo var jag rädd det skulle kännas extra tungt att landa i Sverige om det skulle ösregna eller vara riktigt höstkallt men tack och lov var det fint väder när jag kom fram. Min bror har hyrt mitt studentrum i andra hand hela året jag varit borta och då han inte hittat eget nytt boende än bor vi tillsammans tills vidare. På 13 kvadratmeter med badrum som delas i korridoren är det ganska olyxigt. Men alltså träffade jag honom samma dag hemma i vår lägenhet, och efter att ha gått på föreläsningar 1 och 2 september åkte jag till Falun över helgen för att träffa familj och vänner där. Jetlaggen har väl i stort avtagit nu och jag har börjat återställa mig till tanken på att studera i Uppsala igen.

Sammanfattningsvis så har jag, som ni säkerligen förstått om ni läst mina inlägg, haft ett fantastiskt och även minst sagt spännande år i Sendai. Jag hoppas verkligen att mina planer går i uppfyllelse om att kunna börja läsa masterprogram någonstans i Japan med start april 2013. Längre än tills dess klarar jag nog inte av att vara borta hemifrån.

Bilder:

 

 

 Me, Rikard, Mizuho and Umemura went by rental car to 秋田 Akita, and first to Japan's deepest lake 田沢湖 Tazawa lake, which surprised us by being extremely clear and beautiful, to an extent I had never seen in lakes before. We stayed the same night in 秋田市 Akita city (Akita is mainly a prefecture) at a small hotel.

Next day we went straight to the fireworks festival area and even though we arrived 6 hours before start we had difficulties finding places in the main area, even though it was really huge. But we chose a narrow spot that ended up having been a really good choice with great view of the fireworks. Because it was a clear sunny day we took cover under umbrellas eating lots of icecream and drinking juice.

 This is a video clip of maybe a third of one of the teams' contribution. It gives a basic image of the quality of the show. Watch the full clip.

 

 Me and Andreas visited the Shinkansen (bullet train) train carriage center where we could learn a lot of the world's most frequently used high speed rail system.

 

 

 Last party in my corridor/unit! I had a great time and I'm really thankful to everybody for being such great friends! I wish I could have gathered all my other friends as well... In the second and third pictures I'm sitting in a strange space 4 meters up in the air close to the ceiling I had wanted to climb up to during my whole year!

Farewell to Mizuho and Umemura at Sendai station, while Misato and I took the bus together to Tokyo! I owe so much to Mizuho and Umemura with family for taking care of me when I first arrived in Sendai, during a few visits this summer and for helping me getting rid of stuff from home, thanks a lot!!

 

 Me, Miku, Ayumi, Misato, Sendai exchange student friend Reno, Chiba exchange year old friend Ryu and former Uppsala exchange students Taizo and Shota eat monjayaki and go to karaoke during my last night in Japan! Thanks for coming!! I wish I could have met the rest of my friends in Tokyo who couldn't make it this time...

 

 Painful last good-bye at Narita airport to where Misato, Miku and Ayumi came along to see me off. Thanks so much for joining me in Tokyo and seeing me off, I was really happy about it!! Also Ossi, my Finnish corridor mate was there since he was taking the same flight as me. He had traveled around Japan during the summer holidays and I knew we had the same flights.

The person I sat next to on the flight was a half-Japanese, half-Swiss who I spoke with a lot, which made the flight much more interesting.

Back in Sweden, here in front of my campus in Uppsala, Ångström laboratory.

Of course I soon also visited Falun, and met among others Jan who stayed with me in Sendai for more than one month, Andreas who studied in Tokyo for 9 months 2009, Ziyi - Andreas' girlfriend, Rieko – my former Japanese teacher who have studied in Tokyo for two years until this summer, Yukio who have lived in Falun for a long time and Yoko who teaches at Dalarna University. Then my family of course and some relatives – I've missed you all a lot!