Hur långt kommer man på 132 timmar med tåg? (Moskva-Sibirien)

7865 km mellan Moskva och Peking så klart! I alla fall om man väljer

den enda tåglinje i världen som faktiskt rullar på utan byten hela den

tiden och dessutom passerar två landsgränser.

Med andra ord: nu är jag framme i Peking! Grattis oss!

Vi har nu varit på resande fot i åtta dagar, varav sex ombord på ett
och samma tåg tuffandes mestadels genom Rysslands asiatiska ödemarker.
Då det inte finns enormt mycket att berätta om den fem kvadratmeter
stora tågkupén vi fyra resenärer ockuperat majoriteten av dessa 5½
dygn borde inte detta inlägg vara alltför långt, men ni är nog inte
förvånade över den textmängd jag ändå lyckats producera i sedvanlig
ordning. Ursäkta alla mindre tålmodiga läsare.

Tyvärr blir det ännu inte heller några bilder, men det borde inte vara
en överraskning för den någorlunda insatte att detta beror på Kinas
berömda vägg. Inte muren norr om Peking alltså, utan den statliga
brandväggen som blockerar allt ifrån anti-Kina-extremisters
klotterplank till Falu stads officiella hemsida (p.g.a. en olycklig
hopblandning med den religiösa sekten Falun Gong) och däremellan hela
Blogger/Blogspot. Jag lovar att lägga upp bilder även till detta
inlägg i efterhand, senast efter ankomst i Seoul men förhoppningsvis
tidigare. Det beror på vilka magiska knep jag lyckas använda emot de
mörka krafter som härskar kring dessa trakter i cyberrymden.

Vi lämnade Arlanda 2 augusti kl 13:15 och landade på Sheremetyevo
utanför Moskva två timmar senare. Taxi till hotellet och någon timmes
promenad i närområdet samt en pizza i närheten utgjorde den inte
väldigt händelserika första dagen på vår långa resa. Det var nog dock
lika bra det, för det var sjuhelsikes varmt i Moskva - runt 36 grader
under dagen och strax under 30 på natten. Drygt 400 kr betalade vi för
att lida på ett halvfräscht hotell utan luftkonditionering och med
duschvatten som var orange den första halvminuten efter man vridit på
vattnet. Anledningen till valet av boende enkel: billigast möjliga via
det resebolag vi bokat tågresan med - ett tillvägagångssätt nödvändigt
för att få visum för den extra dagen i Ryssland. Intrycken av Moskva:
ryssar är precis lika ovälkomnande som sist och deras
engelskakunskaper precis lika obefintliga.

Andra dagen var minst lika varm och tillbringades i centrala Moskva
bl.a. med ett besök i Kreml och så mycket promenerande vi orkade med i
värmen. Hamburgare som mat minimerade dagens ekonomiska utlägg. 21:35
avgick det 14 vagnar långa tåg från Yaroslavski-stationen i östra
Moskva där jag och mina tre polare satt i kupé nummer 5 i den främsta
passagerarvagnen. Värmen var fortfarande ihärdig och vårt spartanska
utrymme inhyste givetvis ingen artificiell kyla men med ett öppet
fönster, påslagen fläkt och lite svalare nattemperatur än inne i
Moskva var denna natt betydligt lindrigare än den föregående.

Dag 3-7 tillbringades till allra största del ombord på veckans tåg K4
med destination Peking. De transsibiriska tågen stannar ungefär fem
gånger om dagen i de större städerna i södra Ryssland under normalt ca
20 minuter per stopp, vilka man givetvis utnyttjar till att sträcka på
benen, fota omgivningarna samt många av gångerna inhandla dryck och
enkel mat av försäljare på perrongen. Trots att tåget till säkerligen
mångas förtret saknar duschmöjligheter tillhandahålls en vattenkokare
med vilken man kan laga enkla maträtter i sin kupé. Jag hade med mig
sex paket nudlar och fyra påsar med frystorkad mat som alla gick åt
medan resten av måltiderna fick bestå av lokalt köpt bröd, korv etc.
samt av riktiga måltider i restaurangvagnen. Vi gjorde ett besök
vardera i denna under tiden i Ryssland samt Mongoliet med olika
menyer. Nöjd med maten men inte med mängden ger jag ändå godkänt till
denna service som kostade ca 60-80 kr per måltid.

Vyerna genom tågfönstret var tidvis imponerande under den ryska delen
av färden men utsikten under den mongolska var ändå ganska överlägsen.
Milsvida till synes orörda gräsfält i den böljande terrängen fick en
att längta efter en helt annan typ av äventyr än den vi bokat upp oss
på, men tid att återvända i framtiden har vi onekligen så inga
hängande läppar för det. Om naturen utanför Ulan-Bator var en
höjdpunkt under tågresan så var väl de två gränskontrollerna
bottennappen. Fem timmars stillastående mellan Ryssland och Mongoliet
samt mellan Mongoliet och Kina kändes inte som de mest spännande. Lite
plus dock till den andra gränskontrollen som bjöd på lite
ingenjörskonst när hela tåget kördes in i en enorm hangar där samtliga
vagnar samtidigt lyftes upp från sina underreden och därefter fick nya
- anpassade för den smalare spårbredd som Kina använder jämfört med
Ryssland och Mongoliet. Extra välkommen till Kina kände man sig när
man bjöds på gratis frukost samt lunch i restaurangvagnen under
färdens sista dag som dessutom delvis gick genom fantastiska
stupbranta bergsmiljöer utanför Peking.

Vad gäller upplevelsen från kupébädden så är jag absolut nöjd - det
kändes som något man borde göra något gång under livet. Men 5½ dygn på
ett och samma tåg är långt - jag är inte speciellt sugen på att göra
om bedriften någon gång snart. För 5000 kr enbart för tågbiljetten är
det dessutom ett klart mindre ekonomiskt sätt att ta sig till östra
Asien jämfört med flyg. Allt blev i alla fall förstås roligare när vi
var fyra kompisar som hade en hel kupé för oss själva. Vi utnyttjade
tiden såväl för oss själva studerandes eller läsandes böcker etc. samt
genom att spela kort och snacka skit med mycket mera. För övrigt - UNO
med avancerade regler måste vara världens bästa kortspel - jag menar
det.

Hur som helst - nu är vi framme i Norra Huvudstaden - d.v.s. Peking på
svenska eller Beijing på engelska och kinesiska. Första dagen har vi
letat rätt på vårt vandrarhem och promenerat runt i närområdet och
första intrycken är dels att kineser i allmänhet är trevligare och
ärligare än jag väntat mig (haft låga förväntningar), dels att allting
verkligen är så billigt som man hoppats - trots att vi bor riktigt
centralt i ett stort shoppingdistrikt. Tunnelbana? 2 kr per resa. Vårt
boende? 70 kr per natt inkl. AC och engelskspråkig personal. Mat? 22
kr med läsk på en stor snabbmatskedja (alltså knappast det
billigaste). OCH DESSUTOM! Det finns mitt älskade "japanska" mjölkte
och Yoshinoya!!

Tiden hittills har väl känts som uppvärmning - så nu börjar äventyret
antar jag. Ska försöka uppdatera innan ni helt glömt bort mig, men kan
inte svara på när. Men minst ett textinlägg under tiden i Kina ska jag
då få iväg - och bilder senast den 25 när vi tagit oss bort från denna
stora svarta fläck på kommunikationsfrihetskartan.

Över och ut, från Xichengdistriktet i Peking.

Uppdatering: Bilder

Fyra förväntansfulla män på Arlanda. En känner sig dock lite utanför. Från vänster Jacob, Magnus, Andreas och undertecknad.

Four men on Arlanda Airport full of expectations. Though one feels a little awkward. From left: Jacob, Magnus, Andreas and me.

Röda torget. Jag borde bestämt min plats innan jag sätter igång tidsutlösaren...

The Red Square. I should have decided my position before starting the exposure timer.

Något tiotals minuter innan våra livs tågresa påbörjas.

Some tens of minutes before the train trip of our lives begins.

Vårt hem första veckan i augusti. Man lär känna de fyra kvadratmeterna rätt väl.

Our home during the first week of August. One gets to know the four square meters quite well.

Vad skulle vara ett bättre bevis på vår manlighet än att vi inte lyckas hålla en kvadratdecimeter prydlig från en timme efter avfärd ända till ankomst?

What would be a better proof of our manliness than the fact that we fail to keep even one square decimeter in good order from one hour after departure all the way to Beijing?

En av de två middagarna i restaurangvagnen vi faktiskt unnade oss. Som väntat långt ifrån prisvärt men bäst att inte lämna något otestat ute på Sibirens slätter ifall en ny chans dröjer.

One of the two dinners we actually enjoyed in the restaurant carriage. As expected far from worth the money but we felt we should't leave experiences behing along the plains of Siberia in case another chance will delay.

Paradiset Ulan-Ude mellan Bajkalsjön och Mongolska gränsen som jag och Andreas numer drömmer om att bosätta oss i...

The paradise of Ulan-Ude between Lake Baikal and the Mongolian border where I and Andreas nowadays dream about to settle down in...

Visste ni att Mongoliet är tre gånger så stort som Sverige men bosätter inte ens en tredjedel av Sveriges befolkning? Måste utforska detta vackra land i framtiden.

Did you know Mongolia is three times the size of Sweden but is only occupied by a third of Sweden's population? I have to explore this beautiful country in the future.

Tågets 15 vagnar plus lok tuffandes fram genom Mongoliet.

The 15 train carriages travelling Mongolian plains.

Man kan ju undra om det inte varit enklare att bara flytta alla passagerare till ett nytt tåg, men visst var det coolare att lösa spårviddsproblemet på det här sättet.

One could ask if it hadn't been easier to just make all passangers move to another train, but surely this method is a more awesome way to solve the problem of different gauge widths in Mongolia and China. (All carriages are lifted around two meters and the wheel part is replaced.)

Norra Kina vill inte vara sämre än Mongoliet och bjuder på en helt annan typ av hisnande vyer.

Northern China doesn't want to lose to Mongolia and treats with a completely different type of scenery.

Fortsättning följer!