Nedräkning - 8 timmar kvar

Nu är det bara 8 timmar kvar tills att vårt flyg lyfter från Arlanda på väg mot Moskva, och jag känner mig tvungen att göra ett första inlägg med en liten redogörelse för vad den här resejournalen kommer handla om. Jag kommer att kalla den just för en resejournal då jag inte gillar ordet "blogg" trots att det utan minsta tvivel handlar om just en (rese)blogg.

Huvudinnehållet i min resejournal kommer handla om mitt liv och mina studier vid 東北大学 d.v.s. Tohoku universitet i staden Sendai (仙台) i nordöstra Japan. Jag åker nämligen som utbytesstudent dit med Uppsala universitets hjälp, och kommer studera där i tio månader från oktober 2010 till och med juli 2011.

Som de allra flesta som läser detta säkerligen vet så har jag varit i Japan tidigare - nämligen under ett år som utbytesstudent på ett gymnasium i Tokyos grannstad Chiba 2006 och under två kortare vistelser på egen hand 2008 och 2009. Förutom i Japan har jag studerat japanska på Högskolan Dalarna tre terminer på heltid, har träffat många japaner i Falun och i Uppsala och kan japanska rätt bra. Resultatet av detta blir att jag kommer under mitt kommande utbytesår läsa fysik (d.v.s. det jag läser i Uppsala) helt på japanska - vilket kommer bli sannerligen spännande och utmanande.

Förutom att plugga fysik kommer jag självklart se till att uppleva och njuta av studentlivet så mycket som möjligt och även tveklöst utnyttja tiden i Japan till att se stora delar av landet under mina lediga perioder. Och ni behöver inte oroa er, jag kommer givetvis skriva mer om vad som händer utanför klassrummet än i, så intresserade är nog inte de flesta av er av vilka ekvationssystem jag löser och härledningarna till fysikaliska formler.

Men tillbaka till samtiden! Som sagt börjar inte studierna förrän i oktober, och anledningen att jag flyger från Sverige redan idag är ju för att jag ska tillsammans med tre andra fysikstuderande kamrater, varav två också ska till Tohoku universitet för ett års utbytesstudier, ska resa loss på väg till Japan. Kl 13:15 idag flyger vi alltså till Moskva för att efter en dags turboturistande i den just nu väldigt heta tsarmetropolen sätta oss på ett tåg. Men inte vilket tåg som helst, utan ett tåg som efter 5½ dygns tuffande kommer ha tagit oss tvärs över det mesta av världens största land, genom fem tidszoner och fram till Norra Huvudstaden i Mittens Rike där vi tänkt slå oss ner ett tag. Efter tio dagar i Peking med omgivning borde vi vara 10 dagar äldre, förhoppningsvis minst 100 erfarenheter och 1000 fotografier rikare och sammanlagt kanske 10 000 kr fattigare.

Nästa anhalt blir Ovan Havet, rikets största stad och i år värd för den största världsutställningen någonsin. En cirka tio timmar lång nattlig tågresa tar oss till Shanghai på Kinas östkust där vi tänkt beskåda vad pionjärer inom främst stadsplanering, teknik och arkitektur från länder över hela världen har att visa upp. 5 dagar är planerade till denna tredje världsmetropol på vår resa varefter vi låter jetmotorer hjälpa oss med ett ordentligt skutt snett över Japanska havet till en fjärde: Sjeäl, på svenska.

Om ni inte förstod min bokstavs-/ordlek nyss så talar jag förstås om Seoul - Sydkoreas huvudstad. Den belägrar vi också i fem dagar för att sedan säga farväl till en i vår resetrupp - Andreas som måste hem till studiestarten i Uppsala. En man kort svischar vi vidare med snabbtåg ner till Pusan på Koreahalvöns södra kust varifrån vi ganska direkt tar sjövägen till den sista nationen på vår färd - Solens Ursprung.

I Japan anländer vi först till Fukuoka på sydvästliga ön Kyushu, men under de följande två veckorna - vilket blir de två första veckorna i september - ska vi ta oss en stad i sänder långsamt nordösterut till Östra Huvudstaden, mitt andra hem på jorden, givetvis 東京 - Tokyo. Efter i snitt två dagar per stopp i Nagasaki, Hiroshima, Kyoto, Osaka, Nara, Nagoya och Yokohama med än en gång tåg som transportmedel däremellan är vi framme i Tokyo, och kommer där ta det lugnt under de resterande två veckorna innan skolan börjar.

Om ni blev utmattade bara av att läsa om och tänka på hur mycket vi ska flänga runt i dessa fyra länder (plus en kort passage genom Mongoliet) så förtjänar ni att vila ut lite nu. Jag kommer, inte minst p.g.a. brist på medel för kommunikation, inte skriva något under själva tågresan till Peking men lovar att jag väl framme ska vifta på ett finger så ni ser att jag lever. Håll till godo! Nu borde jag verkligen sova en timme eller två om jag ska orka ta mig till Arlanda senare...

Som tack för att ni kämpade er igenom ett ganska mastigt första inlägg i min resejournal bjuder jag i alla fall på mitt hittills enda till resan relaterade foto: från avskedet på Faluns tågstation i fredags.

Nu: god natt.