En studie i att stå i kö (Shanghai)

Hej igen! Utnyttjar farten jag fick upp i det ganska jobbiga bilduppladdandet från igår och skriver ifatt det vi faktiskt hunnit med. Färdiga, kör!

Var var vi senast? Jo, vi hade en dag kvar i Peking och skulle sedan tåga vidare till Kinas största stad Shanghai. Sista dagen i Peking onsdagen den 18 blev inte jättespännande. Med det sämsta vädret sedan ankomst i Kina blev det mest inomhusaktivitet. Efter utcheckning från vårt vandrarhem körde vi Huvudstadsmuséet för att åtminstone ha sett ett riktigt museum i Kina. Skulle vara ett av Pekings absolut bästa, och var väl helt ok, men jag är ju tyvärr en sådan som inte riktigt ser nöjet i att gå runt och titta på otaliga gamla krukor, musikinstrument och lermodeller av människor och hus från medeltiden och bakåt. Jacob var möjligen ännu mindre exhalterad medan Magnus nog uppskattade besöket mest.

Efter lite shopping begav vi oss mot Pekings centralstation för vår nästa transport. Det kanske var ett tecken att himlen började hälla hyfsade mängder vatten på oss för första gången sedan avfärdsdagen från Sverige, för tåget till Shanghai blev en upplevelse utöver det vanliga, en upplevelse vi alla fyra kunde ha varit utan. Bilderna säger nog det mesta, men vår uppfattning om bekvämlighet på kinesiska tåg fick sig långt mer än en törn i alla fall. Ett tips: tänk efter två gånger innan du köper tågbiljetter mellan Peking och Shanghai för under 200 kr...

Nåja, fram till Shanghai kom vi med det mesta av vårt förstånd i behåll. Första dagen gick åt halvt åt återhämtning, halvt åt att kolla in stadsskylinen i Bund längs med Huangpo-floden. Andra, fjärde och femte dagen ägnades huvudsakligen åt hela resans största enskilda mål: Expo 2010.

Och expot uppfyllde alla förväntningar som åtminstone jag haft. Området var som en mindre stad hämtad från framtiden med de häpnadsväckande paviljongerna, servicefaciliteterna och el- och bränsecellsbussarna. Och även om den geografiska ytan var enorm så innebar antalet besökare en absurt hög folkdensitet och man kände sig verkligen som en myra i en myrstack. Och vi undrade om kineserna faktiskt tyckte det var direkt roligt att stå i kö timme efter timme med tanke på den orimligt ojämna fördelningen av kötider mellan olika paviljonger. Några av de populäraste, Japans och Saudiarabiens, hade köer på 4-8 timmar hela paviljongernas öppettider kl 09:30 - 22:30. Detta även på vardagar i närmare 40 graders stekande hetta. Och väntetiderna var extrema för i princip alla större nationers paviljonger; så trots att vi hade tre dagar på oss så blev det massor av kompromissande och noga planerande av när vi skulle köa till vad.

Första dagen (fredag) var vi där kl 12 - 22:30, och vi matade på med mindre paviljonger och de impopulära temapaviljongerna (inte tillhörande någon nation) samt avslutade med den medelpopulära Sydkoreas. Den var en besvikelse med tanke på kötiden på 2½ timme, men däremot Sveriges som vi började med var ganska bra.

Andra dagen började vi köa vid entrén strax efter 08 (området öppnar 09) för att få biljetter till Kinas paviljong - dessa delas ut direkt på morgonen - men en timmes väntan räckte inte. Istället fortsatte vi springa runt på paviljonger med kortare kötider för att inte få värmeslag i hettan, och upptäckte att Expots egna temapaviljonger är grovt underskattade då de är riktigt maffiga och oftast inte kräver något köande alls.

Tredje dagen (söndag) åkte vi ännu tidigare till Expoområdet, med nya förhoppningar då det dessutom var vardag nu. Men kineser är verkligen sjukt morgonpigga och alldeles för villiga att köa i evigheter. 10 minuter efter att området öppnats var alla dagens biljetter till Kinapaviljongen slut; vi kom in efter kanske 20 minuter och då hade vi väntat i 1½ timme före... Desperata sprang vi omedelbart till japanska paviljongen för att försöka slippa de längsta väntetiderna där åtminstone. Men under de första 20 minuterna hinner tydligen en 3½ timmar lång kö bildas, helt ofattbart. Vi körde i alla fall på och blev ändå nöjda med den bästa uppvisningen i en nationspaviljong vi hann se under expot. Det känns deppigt att vi inte fick gå på expots maffigaste paviljong jag sett fram emot mest av allt men med facit i hand hade det verkligen krävts orimliga uppoffringar för att få göra det.

Skulle kunna prata i evigheter om allt vi såg på expot, och mycket häftigt fanns det verkligen, men den bild jag kommer minnas tydligast är ändå den av den oöverblickbart enorma kön med otroligt tålmodiga kineser. Men självklart var vi inte enbart på expot i Shanghai. En heldag ägnades åt att kolla in de häftigaste centrumdistrikten: skyskrapekvarteren i Pudong och shoppinggatorna på East Nanjing Street. Shanghai är en asgrym megastad som har det mesta som metropolfetischisten jag kan önska; det kommer således bli fler besök hit.

Sortin blev också den ganska storslagen då den inleddes med en 30 km och 8 minuter lång färd med världens enda kommersiella magnetsvävande tåg till flygplatsen. Och med en oväntad ordentlig middag på flyget till Seoul trots flygtiden på endast 1½ timme lämnar jag bakom mig ända till slutet klart övervägande positiva upplevelser av världens folkrikaste land och dess folk. Tack för dessa två veckor Kina, vi ses absolut igen!

Bilder:

Jag trodde faktiskt att nattåg automatiskt innebar samtliga bokade platser och aldrig överbokningar, även i Kina. Så fel jag hade. Det satt, låg och stod folk på varenda decimeter i vagnen hela den 13 timmar långa färden till Shanghai. Med fulla bagagehyllor satt vi med bagaget i knät inträngda som sillar på våra bokade hårda säten utan fällbart ryggstöd och någon som helst marginal i utrymme i någon riktning. Men vi sparade iaf drygt 500 kr på att inte välja liggvagn...

I did think that night trains automatically meant all seats reserved and never more bookings than there are seats, also in China. I was so wrong. There were people sitting, lying and standing on every inch of the carriage all the 13 hour long trip to Shanghai. Full baggage racks meant we sat with our bags in one's lap like herrings on our booked hard seats without reclinable backrests and any margin in space in any direction. But we did save about 500 yuan/kronor by not paying for sleepers...

Tre efter det sömnlösa nattåget trötta killar utforskandes Shanghais berömda strandpromenad som faktiskt låg inom ett stenkast från vårt billiga hostel (70 kr/natten).

Three after the sleepless night train trip tired guys exploring Shanghai's famous waterfront promenade which is actually situated within a minute's walk from our cheap hostel of 70 yuan/kronor per night.

Samma bakgrund som nyss fast några timmar senare.

Same background as last picture but a few hours later.

Vi testar det lokala matutbudet, denna restaurang var en höjdare. Ca 30 kr för en bra middag.

We try out the local restaurant supplies - this one was a really good one. About 30 yuan/kronor for a good dinner.

"Better City, Better Life." Hoppas detta inte blir mitt livs enda världsutställning - för maffigt för att inte uppleva mer.

"Better City, Better Life." I hope this won't be the last world expo - too awesome to not experience more.

Men mellan allt ögongodis var det den här utsikten som gällde, och i allt ifrån något tiotal minuter till många timmar.

But between all the "wow"s this view was the most common, for everything between a few tens of minutes to many hours.

Så här är utsikten från världens högsta observationsdäck i världens tredje högsta skyskrapa. Det ni.

Like is is the scenery from the world's highest observation deck inside the world's third highest building.

Bonus: Man vänjer sig ganska snabbt vid att se allsköns lustiga felstavningar och grammatiska felaktigheter i engelska texter i Kina ("Chinglish"), men av de vi observerade tog nog detta menyalternativ på en restaurang priset.

Bonus: You get used pretty quickly to seeing all kinds of funny misspellings and grammatical errors in English texts in China ("Chinglish"), but of the mistakes we observed, I think this restaurant menu item takes the price.

Är alltså i Seoul just nu, och om allt går enligt planerna med visum till Japan (gick dessvärre inte så smidigt jag hade hoppats) så anländer vi en man mindre till Fukuoka i västra Japan på söndag eller möjligen måndag. Andreas däremot flyger hem i tid till terminstart i Uppsala.

Vi höres alltså från japanskt territorium om en vecka eller så! Ta hand om er så länge!