Asiens själ och billig boskap (Sydkorea)

Hej hopp, nu är vi framme i vårt hemland för det kommande året! Tiden går fort - vi har redan varit ute och rest i en hel månad, och har "bara" halva restiden kvar innan allvaret börjar. Men mycket skoj har vi säkerligen kvar - håll till godo!

Vi har redan varit i Japan i två dagar och kollat in läget i Fukuoka och Nagasaki, men detta inlägg tillägnas våra fem dagar i Korea som bjöd på en rätt annorlunda upplevelse än vi haft i Kina. Nästan hela vistelsen i landet tillbringades i "The Soul of Asia" - alltså huvudstaden Seoul förstås. Om rubriken fortfarande huvudbryr dig så prova att sätta ett bindestreck mellan andra och tredje bokstaven i vårt resmålslands namn...

Som du kanske minns slutade förra inlägget med en flygresa från Shanghai. Och eftersom du faktiskt kunde läsa om det i min resejournal har du kanske antagit att flygresan också avslutades på det typiska odramatiska sätt flygresor brukar göra. Men efter ankomsten med tunnelbanan till de centrala delarna av denna fjärde världsmetropol på vår resa skulle vistelsen komma att bjuda på både en del mindre önskvärd dramatik, samtigt som vissa positiva förstås. Jag radar upp de viktigaste:

1. Vårt första hostel visade sig vara rena kaoset.
2. Vårt första hostel visade sig vara ha positiva sidor också.
3. Vår glömde kvar vår tur med vädret någonstans i Shanghai.
4. Det minutiöst planerade ansökandet om japanska visum visade sig ha falluckor.
5. Det koreanska köket passar mig precis så dåligt som jag oroat mig att det skulle göra.

Nummer ett beror på att vi efter att ha irrat runt en timme för att tillslut hitta den mystiska nästan oskyltade smala trappan upp till vårt hostel blev minst sagt chockade när hela vandrarhemmet bestod av någons trånga tvåa till lägenhet. En mycket stökig tvåa utan luftkonditionering där runt 14 personer inkl. oss skulle trängas och samsas om ett badrum. Det visade sig dock fungera rätt bra under omständigheterna och föreståndaren trots att han verkade såväl virrig som hetsig vid första anblicken var en fantastiskt snäll och hjälpsam herre. Efter två nätter där bytte vi dock ändå till ett annat hostel för 130 kr/natten istället för 100 kr/natten som å andra sidan var ett mycket fräschare, lugnare och allmänt bättre boende.

Den tredje tråkiga överraskningen är en blöt historia. Det regnade helt enkelt det mesta av tiden vi var i Seoul, och då pratar vi huvudsakligen om riktigt regn - sånt där man nästan aldrig upplever i Sverige. Men vi gjorde så gott vi kunde ändå, även om vi ställde in några saker i brist på klädmässig förberelse för allt annat än varmt och torrt väder.

Den fjärde överraskningen var tveklöst den jobbigaste, en inte obetydlig stund oroade i alla fall jag mig för att tvingas åka till Japan utan visum för att sedan komma tillbaka änkom för visumansökan innan skolan börjar. Detta skulle ha kosta åtskilliga tusen kronor extra och flera "bortkastade" dagar... Men nu blev det inte så - efter uppemot två dagars jagande efter det kuvert som skickats från Uppsala Universitet med nödvändiga dokument för våra visumansökningar fick vi äntligen tag på det. Och ett dygn senare hade vi visumena i våra händer - lättnad!

När vi inte jagade efter sagda kuvert kollade vi in några sevärdheter i stan; ett av Seouls kändare parker/tempelplatser/museum, Seoul Tower med bästa utsikten och smått och gott på stadens gator. Men såväl tempel som höga byggnader hade vi ju upplevt mer än tillräckligt av hemma i Maos rike så det var väl inga sensationella upplevelser direkt. När dessutom priserna på saker och ting är minst det dubbla jämfört med Kina försvinner tyvärr en del av reseentusiasmen. Men det är fortfarande billigt jämfört med Sverige när tunnelbanan kostar 6 kr/resan och käket 40-50 kr på restaurang och DMZ var så intressant som jag hoppats. Som vissa i min bekantskapskrets känner till är jag ganska väldigt intresserad av Nordkorea - helt klart mer än Sydkorea faktiskt. Och genom att åtminstone få en glimt av landet från en utkiksplats och höra om gränsdragningen och disputerna känner jag mig lite uppvärmd för att resa dit på allvar inom, låt säga, två år i alla fall (det är framförallt inte speciellt billigt),

Men en minst lika stor höjdpunkt under Seoulvistelsen var en annan ganska oväntad sådan. Efter allmänutforskande av staden onsdag, torsdag och DMZ-tur fredag tog vi bussen på lördagseftermiddagen till grannstaden Incheon. Där arrangerades nämligen just då finalen i Sydkoreas och världens näst bästa liga i - jajamän - Starcraft. Er oinvigda kan jag informera om att det är ett Real Time Strategy (RTS)-spel man ofta och gärna utmanar andra spelare på, t.ex. online. Trodde inte jag skulle tycka det, men det var seriöst riktigt coolt att titta på - trots att jag som själv aldrig spelar Starcraft inte förstod mycket av hur matcherna fortlöper.

Under Starcraftfinalen gick Andreas för att sedan ta sig till flygplatsen och hemåt Sverige igen så nu är vi tre resenärer kvar som dock kommer tillbringa resten av  tiden tillsammans - och hela det kommande skolåret vid Tohoku Universitet. På morgonen på söndagen tog vi snabbtåget till Busan i södra Sydkorea där vi i princip åt lunch, träffade en schysst koreanskfödd amerikan vi fördrev tiden genom att snacka med, och satte oss på båten till Fukuoka i västra Japan. Hejdå till Korea och hej till mitt älskade Japan, äventyret har bara börjat!

Bilder:

(Skriver denna gång bildtexter bara på engelska för att spara tid...)

Shanghai Maglev - probably the coolest airport transfer in the world.

Korean food is spicy. I'm extremely weak to spicy food. I couldn't really appreciate the Korean cuisine I'm afraid...

I do really like Seoul as a modern, huge, clean, convenient and generally nice city - but it does lack things that other megapolises don't have. Not a very interesting city for an average tourist that is to say.

Me finally being able to receive our important visa application letter via the Swedish Embassy in Seoul. It felt like being in an old-school RPG game running back and forth between different places and persons in the city to finally collect the treasure when all puzzles are solved.

North Korean soil seen in the distance from right behing the line from when photographing is forbidden. In the second picture me and Andreas makes this unification monument more... interesting.

Why can't we have national tournaments and/or leagues for gamers where the top matches are broadcast in large television channels? I'm not directly a fan of Starcraft, but we could have competitions in, for instance, Mario Kart! That would be even more awesome! Anyway, this was also the last time for a while to come together with Andreas, take care in Uppsala and see you next year in Japan I hope!!

Det var allt för den här gången! Nästa inlägg skrivs troligen från någonstans i Kansai-området (Osaka/Kyoto), vi ses då!